tag:blogger.com,1999:blog-31945413025744211082024-03-13T21:13:58.344+01:00Inspireras till framgång!Unknownnoreply@blogger.comBlogger130125tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-11123094593042891962013-09-10T08:08:00.004+02:002013-09-11T20:30:13.543+02:00Ny blogg!Jag fortsätter att blogga om ekonomi på <a href="http://www.nordnetbloggen.se/">www.nordnetbloggen.se</a>, vill du fortsätta att läsa om personlig utveckling finns jag även på <a href="http://villnia.blogspot.se/">http://villnia.blogspot.se</a> Hoppas du vill hänga med!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-37892061730130472732013-01-26T23:17:00.001+01:002013-01-26T23:17:07.584+01:00Nu börjar jag blogga på nordnet!Jag har fått möjligheten att fortsätta blogga på <a href="http://www.nordnetbloggen.se/" target="_blank">nordnetbloggen</a> vilket självklart är en utmaning med tanke på att i stort sett alla mina nya bloggkollegor har en ekonomisk utbildning. Dock tror jag att jag kan tillföra något i sammanhanget och framförallt i ett privatekonomiskt perspektiv med både mjuka och hårda värden. <br />
<br />
Till en början kommer jag att dubbelposta inläggen både här och där, men jag hoppas självklart att ni vill följa mig till min nya adress. Nordnet-bloggen kommer att ha en något mer ekonomisk inriktning av naturliga skäl medan denna blogg kommer behandla även ledarskap/personlig utveckling/coachning precis som innan. <br />
<br />
Hoppas ni vii följa med!Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-89202252383678791812013-01-22T21:08:00.000+01:002013-01-22T21:08:19.737+01:00Kvällsnöje med en miniräknareDet allra bästa med mina aktieinvesteringar är drömmen om vad jag skulle kunna göra med dem. Fördelen med att inte spendera pengarna är man alltid kan drömma sig bort, fundera över vad man skulle kunna göra -och sedan låta bli. Ibland är drömmen nästan lika bra som verkligheten. <br />
<br />
Jag är likadan på flera områden i livet. Utlandsresor kan jag planera in i detalj, vad jag ska köpa på flygplatsen, vilka restauranger vi ska gå på, vart vi ska åka och vad vi ska shoppa när vi väl är där. Jag kan nästan känna smaken av en syrlig mojito på tungan, känna doften av hav och solbränd hud, känna solen stråla över bara armar och chocken när min kropp begravs i svalkande vatten. <br />
När jag sedan kommer dit brukar det inte alls bli som jag planerat och det gör inget, för då får jag någonstans göra två resor för priset av en. <br />
<br />
På lunchen finner jag därför stort nöje i att klicka fram miniräknaren på min telefon, fundera ut hur mycket pengar jag skulle kunna lägga undan och sedan räkna på hur ränta på ränta-effekten gör sitt jobb. På 20 år kan man, med endast 5% avkastning nästan fördubbla värdet på sina pengar utan att sätta in en krona. Sätter man in mer... ja då börjar vi prata riktigt stora pengar för nästan inget jobb alls och det är då man kan börja drömma stort. Riktigt stort. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-34216940587980567742013-01-21T18:41:00.001+01:002013-01-21T18:43:35.357+01:00Byggmax överraskarIdag steg mina byggmax-aktier med 4,40% vilket gör att jag nu ligger på en ökning med 8% sedan jag köpte dem. Jag har stått lite i valet och kvalet om jag ska behålla aktien med tanke på alla insiders som sålt av enorma poster men bestämde mig dock för att behålla dem med bakgrund av att jag sålde av en liten post i loomis med liten vinst för att jag tyckte att den inte hade den potentialen jag trodde från början. Nu ligger aktien på en 16% ökning som hade varit fin i min lågkonjuktur-sargade portfölj. <br />
Jag valde aktien från början för att jag gillar affärsidén, valet av produkter och så hade den en ganska bra direktavkastning, bra finanser och lågt P/E-tal. <br />
<br />
Nåväl, trots en sänkning på 6% i försäljning så gick den alltså upp idag. Det är 50/50 i behåll respektive sälj från experterna, men nu sitter jag kvar med min lilla post. Detaljhandeln verkar alltid ta mest stryk under lågkonjunkturer så nästa företag i i min portfölj får komma från en annan sektor. Förhoppningsvis kan jag se fram mot en relativt fin utdelning till våren. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-89895859056366964692013-01-20T17:03:00.002+01:002013-01-20T17:24:53.198+01:00Att umgås med idioter<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Kanske är du en sådan person som hurtigt slänger ur dig
gamla klyshiga fraser som ”alla människor är lika värda”. Det är ett hedervärt
uttryck som jag försöker påminna mig om varje dag. Självklart tycker jag att
alla människor ska få mat på bordet, självklart borde alla få chansen att
utbilda sig och leva med någon som de älskar .</span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>När jag tänker efter
är det nog bara idioterna som inte är värda lika mycket som jag. Du vet vem jag
menar: killen som kör över heldragen linje och tränger sig in före dig i
bilkön. Mamman som skriker åt sina barn i matkön när de bara tittade på
tuggummin som små änglar. Idioter kan också vara människor som inte röstar på
samma parti som du, som slänger tuggummi på gatan och luktar vitlök på
offentlig plats (jag menar, kom igen!) eller som äter kött från stackars
försvarslösa djur som levt hela livet i en trång bur. Lapplisor ska vi inte
prata om, tänk om de bara kunde ägna sig åt att bötfälla människor som kör över
heldragen linje så kund vi hederliga människor få lite lugn och ro. </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Faktum är att jag blir riktigt förbannad på hur många
idioter det finns i världen. Tänk om fler kunde vara som jag. Jag slänger nästan
alltid saker i papperskorgar, jag kör väldigt försiktigt utom när jag har en
idiot framför mig som jag måste försöka köra om. Jag höjer bara rösten åt min
dotter när hon har varit extra gnällig hela dagen. Dessutom har jag en
vegetarisk dag i veckan. Parkeringsböter får jag bara när jag glömt ställa
p-skivan och någon idiot till lapplisa har siktat in sig på att göra mitt liv
till ett levande helvete. </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Så här är de allra flesta människor jag möter. Vissa mer,
andra mindre, men faktum är att jag aldrig mött någon som inte sett ner på
andra människor i något sammanhang. En del är ALLTID omgivna av idioter.
Människor som inte pratar ”rätt” språk, som inte förstår instruktioner, som
”bara står där”, som är lata. Eller så är de bara kort och gott så fula och
dumma att personen ifråga blir irriterad bara av att se dem. Jag hoppas att du
inte är en av dem. Skulle du vara det vet du dock garanterat inte om det och du
är förmodligen chef. Ja, rent statistiskt alltså. </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag har sagt det förr: jag älskar människor. Det betyder
inte att jag ibland blir vansinnigt irriterad och ursinnig på ett urval av dem,
men jag har ett mantra som går på repeat i mitt huvud när det händer:</span><br />
<br />
<span style="font-family: Calibri;">1.</span></div>
<span style="font-family: Calibri;">”Vad kan jag göra åt det?” Är svaret inget så
låter jag det gå. Varför? Jag har viktigare saker att göra. Människor som inte
själva vill förändras skall man inte lägga sin energi på. När jag säger det så
menar jag även ältande sent på kvällen (vi kvinnor är experter på detta)</span><br />
<br />
<span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><!--[endif]--><span style="font-family: Calibri;">2.”Om jag kan göra något åt det, vilken energi
kommer det ta av mig?” Nog skulle jag kunna köra efter den där bilen som
sneddar in framför mig för att vinna en billängd, peka finger och tuta. Kanske
kommer personen att inse att hen gjorde fel, men mest troligt är att jag
förstärker personens dåliga beteende istället för att förändra det. Det finns
nämligen en ganska stor risk att hen tycker att JAG är en idiot och därför gör
precis tvärtom mot det jag försöker påpeka. Det är ganska enkel psykologi. </span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Ibland följer jag inte mina egna råd, ibland kokar jag och
ältar, har fördomar och dömer (jag skäms för det men tror att om man är medveten om dem och jobbar mot dem så är man alltid ett steg närmare att minska sina fördomar) men ganska ofta lyckas jag fokusera på något positivt och sedan är den
där historien precis vad det bör vara: en rolig historia eller ännu bättre en
händelse som jag aldrig kommer minnas om fem år. Dessutom är det så dumt att irritera sig på en lukt, att irritera sig på någons språk etc. Håller du inte med?</span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-87192132720407899852013-01-20T11:21:00.000+01:002013-01-19T21:21:57.419+01:00Fult att ta emot hjälp i SverigeDet är säkert inte något som är typiskt svenskt, men jag märker hur ovilliga människor är att ta emot hjälp när det erbjuds dem. Jag tänker inte i första hand på pengar utan på tjänster som när någon erbjuder sig att hjälpa till med ett CV, med att utbilda i något som är svårt, att berätta sina framgångsrecept oavsett vilket plan i livet man är på. <br />
<br />
Jag undrar hur det kommer sig. Jag har erbjudit mig att hjälpa personer jag känner med saker som jag är ganska bra på och som jag hanterar i mitt arbete dagligen, t.ex. arbetsansökningar och CV'n, Kanske tycker de att jag är förmer än dem. Det är synd i sånt fall, för jag hade kastat mig över den person som ville hjälpa mig med ett CV när jag var 19. <br />
<br />
Själv letar jag efter en coach som kan hjälpa mig dit jag vill. Någon som jag ser upp till och som kommit längre än jag mot miljonerna och personlig utveckling. Till dess använder jag flera människor som inspirerar mig. Jag mailar och står i, ställer frågor och hoppas att jag lär mig något. <br />
<br />
Jag gjorde ett excell-ark över 2013 idag, det ser okej ut även om vi har många "hål" att stoppa pengarna i. Som det ser ut nu sitter vi på ett lån på vår bostad, lån på en liten bil och sedan sparar jag ju till en utbildning i ledarskap/coachning. Aktierna ska ju också upp med drygt 75% vilket kräver att jag lägger in en hel del själv för att ligga i fas med planen. Dock känns det roligt när jag tittar på slutraden i mitt ark, minst 135000:- lägger vi på buffertar/aktier/amortering/utbildning nästa år. Får jag bonus ökar summan drastiskt på aktiesidan. Vi har lång väg kvar, men det känns roligt att vi åtminstone inte börjar med stora konsumtionslån. Jag längtar tills avkastningen på aktierna påverkar den totala ökningen märkbart. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-47023471707509881942013-01-19T17:18:00.000+01:002013-01-19T17:18:07.904+01:00YoutubeIgår skrev jag om alla trevliga videor på youtube som faktiskt kan lära ut något (och nej, funny Babies fungerar inte). <br />
Theresa Behenna är dock en rivig tant som både är rolig och faktiskt har något att säga. Är du en äldre dam med förkärlek för Florida och glamour kommer du att älska henne, annars är hon bara underhållande. Mycket nöje med detta korta inlägg som får bli mitt bidrag till lördagen. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/G0eY5ne6nh0?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-27547556110079509802013-01-18T23:45:00.001+01:002013-01-18T23:45:47.868+01:00En vanlig dag"Jag har inte tid". Så har många anställda sagt till mig genom åren. Det har oftast handlat om människor som jag inte kunnat ge flera timmar eller tyvärr människor som jag behövt avsluta anställningen på av olika anledningar. Meningen ovan är svaret på en fråga som jag ställer ganska ofta: "Har du funderat på att söka ett annat jobb?" Den är helt igenom välmenad oavsett om medarbetaren har varit en klippa som borde få vara kvar men inte får plats i budgeten eller en person som inte har mognaden att jobba för mig eller företaget jag jobbar för. <br />
<br />
Det här är alltså människor som jobbar 15 h eller mindre, som inte har några barn eller sjuka släktingar att ta hand om. Det är ett skämt i min öron. Jag hoppas att de bara inte vill svara att de är för deprimerade för att söka annat jobb. Var det så skulle jag åtminstone ha en viss förståelse, men att vara i 20-års åldern och inte ha tid, det är ett hån mot alla dubbelarbetande, ensamstående mammor som pluggar upp sina betyg på kvällarna när barnen somnat. <br />
<br />
Så nästa gång när du inte har tid, fundera riktigt noga hur många minuter du lägger på facebook, tv-serier eller mobilappar. <br />
<br />
Så här ser min dag ut: <br />
<br />
06.30-07.30: vaknar tillsammans med min man, klär på A och äter frukost. <br />
08 alt. 09: På plats på jobbet. Lyssnar på seminarium med Tony Robbins eller annan motivationstalare medan jag skurar butiken. Därpå sprättar jag pall (lyssnar på motivationstalare eller Thailändska som jag gärna vill kunna), hjälper kunder etc. <br />
Kl. 12: Lunch: under lågsäsong upp till 45 min lunch, högsäsong ca. 10 min eller kortare. Läser en bok samtidigt som jag äter. <br />
Kl. 15. Om jag slutar tidigt (två dagar/vecka) går jag och hämtar A på förskolan. Annars jobbar jag till 19.15 och tränar efteråt till 20.30. <br />
Kl. 16: hemma med A. Själv, min man jobbar alltid till 20.00 när jag är ledig och tvärtom. Lagar mat och leker. <br />
Kl. 19.30: Lagt A, tränar på träningscykeln, skriver på bloggen, skriver på boken, skriver på utbildning för jobbet, gör andra jobbsaker, städar. Jag hinner inte göra allt varje kväll men schemalägger oftast vad jag ska göra. När jag är ofokuserad går det oftast åt skogen här och hela kvällen går åt till candy crush saga... <br />
Kl. 23.00-00 sover förhoppningsvis. <br />
<br />
Fyra dagar per månad är vi lediga hela familjen. Den tiden värderar vi högre än något annat. Jag har inte heller tid, men det går på något sätt ändå. <br />
Jag kan verkligen rekommendera youtube som en kanal för annat än "funny cute puppies", det finns massor av utmärkt material som är tillgängligt för alla med fri surf i telefonen och dessutom helt gratis. Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-1788238125206786882013-01-17T22:22:00.000+01:002013-01-17T22:22:11.542+01:00Snabbläsning, något för dig?<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img alt="" class="rg_hi uh_hi" data-height="225" data-width="225" height="225" id="rg_hi" src="" style="height: 225px; margin-left: auto; margin-right: auto; width: 225px;" width="225" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild från boktipset.se</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag plöjer genom ett antal böcker per år. Oftast har jag flera på gång samtidigt (just nu är det "Awaken the giant within" av Tony Robbins, "Länge leve kapitalismen" av Urban Bäckström samt "Think like a billionere" av Donald Trump). Den sista har jag fastnat lite i tyvärr även om Mr. Trump är riktigt rolig emellanåt. Dessutom skriver jag ju på min egen bok samt en utbildningsfolder för företaget jag jobbar för. Oftast skriver jag även ner anteckningar på andra idéer som får ligga i dvala så länge. Och så hinner jag med några romaner också när hjärnan blir en liten oformlig klump av all fakta jag trycker in i den. Tony Robbins lär ha en vän som har sagt att hans pappa frågade honom varje dag vid middagsbordet: "Well son, what did you learn today?" Hade han inte lärt sig något fick han raskt springa och hämta uppslagsverket. Jag tilltalas av att göra samma sak i vår familj. Tänk vad härligt att hela tiden lära sig något nytt! Hur som, det blir mycket att hinna med för förrutom ovanstående är jag mamma, fru med heltidsarbete som alltid blir lite mer än just heltid. Det betyder att min tid för ovanstående finns efter klockan åtta på kvällen. 3 timmar för att nå mina drömmar.<br />
Jag tycker det är fantastiskt hur mycket jag hinner på drygt tre timmar (ibland känns det som mycket mer än det jag gör på jobbet en hel dag). Men fakta är att tiden räcker inte till. Inte för att jag inte vill, men det tar stopp efter ett tag och autopiloten slår på och så finner jag mig själv stirrande in i en flimrande tv-skärm. Det är irriterande, för jag har bättre saker att använda min tid till än att kolla på dåliga tv-serier.<br />
Lösning? Sova mindre (det här föreslår Donald Trump men killen ser ju inte direkt ut som hälsan själv) eller effektivisera mig. I nästan alla böcker jag läst om optimering, prioritering och personlig utveckling står samma sak: den bästa boken du någonsin kommer läsa är den om snabbläsning. Tre böcker i veckan skulle därmed inte vara ett problem för mig.<br />
<br />
På något sätt är jag bara rädd att informationen helt skulle undgå min redan upphettade hjärna och att passionen med en god bok skulle gå förlorad (samt att jag skulle behöva ha 20 böcker med mig för två veckors semester vilket skulle göra att jag fick gå halvnaken på stranden i brist på ombyte).<br />
<br />
Det kanske vore något ändå. Tänk vad mycket mer tid jag skulle ha till att blogga då. Bara det...Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-37553411835792749922013-01-16T22:22:00.001+01:002013-01-16T22:22:28.681+01:00Förutsättningarna för att bli rikJag föddes inte med guldsked i mun även om vi inte var en fattig familj. Mina föräldrar var inte höginkomsttagare även om min pappa jobbade natt och fick ut en del extra i tillägg. Mamma valde att arbeta som dagmamma och senare bytte hon till barnskötare. Jag hade en lycklig barndom, fylld av aktiviteter som inte kostade något eller lite. Jag minns besöken på Sthlms museum (som var gratis på den tiden), limpsmörgåsar på solvarma klippor efter lite hederlig grott-dykning tillsammans med pappa. Långa sagostunder nerkrypen under ett varmt täcke med mamma bredvid. En glass bredvid borgholms fästning på sommaren. Mina föräldrar la verkligen manken till för att jag skulle få uppleva det bästa i livet. Aktier och fonder visste jag att min farmor höll på med så när jag fick mitt första sommarjobb köpte jag 15 aktier i Hennes & Mauritz. När jag sålde dem 8 år senare och fick några 100-lappar emellan förstod jag fortfarande inte saken med passiv inkomst. <br />
<br />
Min ekonomiska bildning speglade mångt och mycket det som mina föräldrar själva levde efter: vill man ha något får man spara till det. Lån tar man för att köpa ny bil eller bostad och bilen ska gå ett antal år innan man skaffar en ny. Man ska dessutom amortera på sina lån. Det var sunda råd och gjorde att mina föräldrar gradvis fick en bättre och bättre ekonomi. Jag gjorde samma sak, sparade 8000 kr varje månad till en lägenhet, tog körkort och sedan köpte jag en liten etta i förorten som jag fyllde med ärvda möbler. Gissa om jag var stolt! Så levde jag mitt liv när jag senare köpte en egen bil, köpte radhus, platt-tv och alla andra saker som man "ska" ha. Sparade. Spenderade. Sparade igen. Köpte en resa. Sparade. Köpte hus. <br />
<br />
Så kom jag i kontakt med en person med ekonomisk bildning. Det blev vändningen för mig. Eftersom jag lätt blir passionerad när något inspirerar mig läste jag alla böcker jag kunde i ämnet, jag drömde om aktier och passiva inkomster, jag gjorde mig av med tidningspremunerationer, kapade kostnader i telefonabonnemangen, såg till att jag fick byta jobb så att jag sparade 1800:- i bensin varje månad. Bara av den enkla anledningen att jag sett vad ränta-på-ränta-effekten har för effekt på människor. Jag kanske inte växte upp i en rik familj, men det måste gå att skapa sin egen framgång. Hela världen är ju fylld av människor som inte haft "rätt" förutsättningar. Titta bara på aktiestinsen. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-53105027200060455162013-01-14T23:39:00.001+01:002013-01-16T22:23:10.573+01:00Sparkonto på nordnetJag försöker verkligen att köpa aktier vid nedgång och tjae...inte köpa när det gått upp i ett antal veckor som nu. Jag har ju en liten buy-and-hold strategi. Ändå är det ju så lätt att ryckas med i den allmäna glädjeyran på börsen. Fast jag vet inte riktigt vad det är som skett som kan motivera mina yra aktier att stappla uppåt så mycket som 18% på några månader. <br />
<br />
Jag talade med en grekisk bekant häromdagen. Hans familj har det tufft, de hankar sig fram bäst de kan med ströjobb och med de få familjemedlemmar som fortfarande har ett jobb. Politikerna är korrupta säger han och visar en lista på ett antal som flytt med pengar. Jag vet inte hur mycket som är sant, men förmodligen är det lättare att svindla bort pengar ju högre position man har och politikerna har ju inte visat sig på styva linan tidigare direkt. Fakta kvarstår ju dock: ingenting har hänt de senaste månaderna. USA ramlar snart över budgetkanten, Europa har en enda lång baksmälla och öst bromsar in sin produktion. Jag tänker att det kommer finnas många anledningar att misströsta de kommande åren även om börsen ser fin ut just nu. Om man bara har is i magen och satsar i företag som klarar sig ut på andra sidan. <br />
<br />
Jag håller därför en liten pott med pengar i ett nyöppnat bankkonto på nordnet för att ha när ett köpläge uppenbarar sig. Kan jag hålla min nuvarande inkomst kommer jag vara miljonär om åtta år. Det kommer inte förändra livet, men det är ändå en milstolpe eftersom en vettig utdelning kommer ge mig mer än en månadslön varje år (eller 5 månaders betalda räkningar o mat om jag lever på den absolut lägsta nivån jag kan). Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-72995849435974119692013-01-13T20:44:00.002+01:002013-01-13T20:44:23.520+01:00Dragon's DenJag sitter och kikar på TV över kanten på datorn och ser på alla entreprenörer som försöker få pengar av drakarna mot ett antal procent av företaget de lagt ner hela sin själ på. Jag undrar hur jag skulle vara om jag stod i en sådan situation. Påläst, definitivt nervös och passionerad. <br />
<br />
Jag inbillar mig att det är en fördel att jag älskar både hårda och mjuka värden i mitt liv. Jag älskar ekonomi och den stabilitet den ger, jag kan underhålla mig själv i timmar med en miniräknare. Det är tryggt att 1+1 alltid blir 2. Det finns regler för pengar och ekonomi, och framförallt: det går alltid att mäta framgång inom ekonomi. Antingen är det röda siffror eller så är de svarta. Perfekt om man är en tävlingsmänniska som jag.<br />
<br />
Mjuka värden är dock min stora passion i livet, det osäkra och äventyrliga. Människor, hur de fungerar: i det mänskliga intellektet är 1+1 aldrig samma sak, för det är så otroligt många parametrar som spelar in varje gång vi reagerar på någon eller något. Att försöka förstår hur människor fungerar, att "se" människor gör aldrig någon fullärd. Jag möter inte så många som drivs av både och, oftast är man stereotypen för en ekonom: resultatorienterad, detaljorienterad och organiserad. Eller så älskar man människor och är passionerad, vänlig och social. <br />
<br />
Kanske finns min framtid i något som kräver både och av mig. Jag vill tro det. Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-51592287718039759782013-01-11T18:14:00.001+01:002013-01-11T18:14:53.978+01:00Bloggen: Äga min tidJag läser regelbundet ovanstående blogg med stort nöje, människor som kommit längre på sin väg mot ett mål som jag förstår och till och med delar ger mig stor glädje och avundsjuka på samma gång. Jag tror att ett visst mått av avundsjuka är bra, det sätter igång min tävlingsinstinkt och jävlar anamma. Människor utan ambitioner ger mig däremot ingenting generellt. Då menar jag såklart inte bara ambitioner som jag själv delar utan bara att man brinner för något. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen. <br />
<br />
Andra verkar dock inte känna likadant inför avundsjuka och ambitioner. Jag läste inlägget "Hur ser din omgivning på dig" (du hittar det <a href="http://agamintid.blogspot.se/2013/01/hur-ser-din-omgivning-pa-dig.html" target="_blank">här</a>) och kände verkligen igen mig. När man lever för att investera och spara så blir det ju lätt så att det man brinner för och pratar mest om är pengar och sparande. För mig är det inget fult att prata om pengar, det är ju min dröm och min hobby som på sikt ska vara ett sätt att leva. Jag skryter inte när jag pratar om pengar och sparande, men ofta är det taggarna utåt som gäller. Det som är märkligt är att om jag säger att jag lägger 100.000 kr på aktier så höjs det mer på ögonbrynen än om jag hade berättat att familjen köpt en ny SUV för 300.000. <br />
<br />
Jag får också höra att vi "ska leva nu" och vara nöjda över det vi har. Märkligt nog kommer det ofta från de personerna som inte alls verkar speciellt nöjda med sin arbetssituation eller sitt ekonomiska läge. Jag är nöjd med det jag har, jag vill bara ha mer av allt det. För mig kvittar det med en fin bil eller andra statusprylar, men jag älskar att resa och vill gärna ha både tid och pengar att göra det framöver. För mig är det ingen stor uppoffring. Den enda uppoffringen är att prata statusprylar när ingen är intresserad av min extremt ovanliga hobby. <br />
<br />
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-34976815022230055682013-01-05T23:46:00.000+01:002013-01-05T23:46:21.969+01:00AktieuppgångDet var drygt två år sedan jag började investera i aktier. Bakgrunden var ett seminarium med Charlie Söderberg som jag fått av en vän. Jag fastnade direkt för pratet om passiva inkomster, för mig kändes det inte som en uppoffring att ta en del av min inkomst och lägga undan för mitt framtida väl. Jag tror tyvärr att det inte kommer vara självklart att kunna gå i pension vid 65 när jag är gammal och jag vill inte vara beroende av staten för hur länge jag ska jobba. Jag tycker om tanken att ha en inkomst varje år som jag inte behöver jobba för (eller i alla fall inte speciellt mycket)<br />
<br />
Jag har inga enorma summor undanlagda än så länge, avkastningen är fortfarande beroende av att jag sätter in pengar, men någon gång framöver kommer avkastningen varje år vara en större del än det jag sätter in. <br />
<br />
Just nu glädjs jag över Industrivärden som ligger på +18% sedan inköp för lite mindre än ett år sedan.<br />
Avkastningen lägger jag på att köpa nya aktier och de som kommit in på aktiekontot kommer inte heller ut därifrån, hade jag inte satt upp de tuffa reglerna skulle de inte kunna föröka sig så som de gjort. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-22952423131648523072013-01-03T23:25:00.000+01:002013-01-03T23:29:35.879+01:00Att bli kvitt sina lasterNytt år, nya möjligheter att arbeta med sig själv och sina laster. Låter inte så kul eller hur? Tycker inte jag heller. Ändå gnager det inom mig, min spegelbild, sättet jag reagerar på i vissa situationer, hur jag är som maka. Ja, så fortsätter det.<br />
<br />
Nyligen har jag dock läst och reflekterat över det där med laster. Som träningen. Jag har varit en flitig gymkortsägare ska du veta. En sån där riktig guld-medlem av den enkla anledningen att jag nästan aldrig var där. Livet kom helt enkelt emellan för mina storslagna planer. Den här gången är det dock helt annorlunda. Jag förknippar inte längre träningen med smärta. Tvärtom faktiskt. Varför? På det nya gymmet har jag ett kombinerat sim-och gymkort. Efteråt badar jag alltid bastu och njuter av att få tänka på ingenting och att vara tyst. Mobilen ligger inlåst i skåpet och jag är borta från världen. Efteråt smörjer jag in mig med en creme från Thann som jag älskar.Jag har valt att aldrig använda den utom när jag tränat. Jag har alltså ersatt mitt dåliga beteende med något positivt. Det bästa av allt är att det dessutom är vetenskapligt bevisat att vi stärker våra nervtrådar i hjärnan genom ett upprepat sådant beteende, sk. neuroassociationer, vilket gör att det till slut blir ett måste för oss.<br />
<br />
Med andra ord: istället för att fokusera på att <b>sluta </b>röka ska man ska man skapa en positiv känsla varje gång man vill ta en cigg och låter bli. Låter mycket roligare än massa masten över saker man inte får göra tycker jag.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-24863327159775874612013-01-01T10:51:00.002+01:002013-01-01T10:53:36.420+01:00Skillnaden mellan föreställning och övertygelseTvå dagar innan nyårsafton gjorde jag till sist klart min inspirations-tavla. Eller mål-tavla är kanske ett per passande ord. Den står där i hallen, så att jag kan se den varje gång jag går ut genom dörren. Det är en blandning av bilder och text, och varje fyller sin funktion. Det får ta lite tid att uppnå den, för jag har ju ett helt liv på mig (hoppas jag), men jag måste också börja nu även om stegen är pyttesmå. Min måltavla är min övertygelse. <br />
<br />
Tony Robbins skriver om skillnaden mellan föreställning och övertygelse. Säg att du har en <strong>föreställning</strong> om att våld är av ondo. Det är din ståndpunkt i alla diskussioner och det är svårt att få dig att tycka annorlunda. Om du däremot har en <strong>övertygelse</strong> att våld är av ondo engagerar du dig kanske i en organisation mot våld, du kanske tar ett obetalt jobb på en kvinnojour. Skillnaden mellan övertygelse och föreställning är alltså aktioner du knyter till det. Du gör något vilket också när det du tror på. <br />
<img src="http://www.pitea-tidningen.se/img/2010/2/12/5177726.jpg" /><br />
Ett något närmare exempel för många människor är det där med vikten/motion. De flesta människor har ju föreställningen om att det är bra för hälsan att vara vältränad och sund. Ändå är en stor del av befolkningen överviktig och ännu fler är "bara" otränade. Vi är inte övertygade om att göra något åt det. <br />
<br />
Ska jag ha något nyårslöfte så är det att jobba mer med min övertygelse för det som står på min inspirationstavla. Det där med vikten är en sak. Andra tar lite mer tid att nå upp till och kräver fler steg.Som 300.000 i passiva inkomster varje år. Idag vet jag inte hur jag ska nå dit förrutom att fortsätta investera i aktier, men jag är övertygad om att det går, jag måste bara kämpa för en lösning och vara öppen för den när den kommer. Rädsla är nämligen min största bromskloss. Mer om det en annan gång. <br />
<br />
Gott nytt övertygat 2013!Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-23373090103552959842012-12-28T19:45:00.004+01:002012-12-28T19:45:58.935+01:00Vad ska man jobba med? <br />
Rubriken ovan är även de mest sökta träffarna för att komma in på den här bloggen. Jag undrar över alla de som i ren frustration (får jag anta?) har plitat ned den meningen och hoppats att google ska ge dem svaret på något som tar upp större delen av vårt liv. <br />
<br />
Jag vet inte om google besitter svaret, men jag vet iallafall att svaret inte finns på den här bloggen. Kanske kan någon finna redskapen för att ställa sig själv rätt frågor, men alla har sina behov och behoven har en tendens att ändra sig vartefter livet flyger förbi. <br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img src="http://www.grapevine.tv/images2/goodies/b0617/rubrik.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild från goodies.se<br />
</td></tr>
</tbody></table>
Mina behov har ändrats med åren. Eller så har jag:<br />
1. Kommer till insikt<br />
2. Fått en 30-års kris. <br />
<br />
Om alternativ ett är rätt kommer det något positivt ur utbildningen jag ska gå till sommaren, om det går åt skogen enligt alternativ 2 har jag slängt iväg 50.000:- helt förgäves. Skillnaden mellan en "kris" och "framgång" är ibland försvinnande liten. <br />
I går lyssnade jag på Anthony Robbins igen. 2008 skapade han en hemsida som hette "Thepowerofcrisis" vilken tyvärr inte verkar existera längre. Där kunde vem som helst ladda upp en film där de berättade om sin kris och hur de nått framgångar tack vare den (alltifrån ett hopplöst jobb eller partner till cancer och krig). Jag tycker det är en uppmuntrande tanke att när man är på botten så är man ändå som mest nära en succé... <br />
För är det inte genom frustration många (alla?) succeer har kommit? <br />
<br />
Men återigen till dröm-yrket. Jag tror att om man gör det man tycker är roligt så är det lättare att bli framgångsrik inom det gebitet. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-58165857559309638012012-12-25T22:23:00.000+01:002012-12-25T22:23:31.913+01:00Vad lägger du din tid på? Jag kommer på mig själv, när jag i brist på planering går in på facebook för tredje gången bara idag. En bild på en tallrik äkta svensk sjukhusmat möter mig, taget med en mobilkamera 15 minuter tidigare. En gammal arbetskamrat ligger inlagd på sjukhus för diskbråck. Vad den informationen ska ge mig vet jag inte, men ändå lockar den. Iallafall mer än att tömma diskmaskinen. <br />
<br />
Internet stjäl så mycket av min tid. Tid som jag skulle kunna hålla ett skinande rent hem på, som jag skulle kunna läsa allmänbildande böcker på, tid som skulle kunna läggas på att plugga glosor på (det sägs att det går att göra sig förstådd på ett språk på ett halvår om man lär sig 20 glosor per dag?). Eller kroppen jag drömmer om. <br />
<br />
När jag bestämde mig för att skriva en bok så insåg jag snart att det där med inspiration inte var något som skulle komma automatiskt till mig, iallafall inte om jag ville ha den klar innan jag fyllde 65... Jag fick helt enkelt "schemalägga" mitt skrivande varje dag: ibland gick det strålande och orden rasade fram över skärmen. Andra dagar ägnade jag åt att titta upp fakta för orden vägrade komma. Men det viktiga var att ju mer jag tvingade mig själv att skriva, desto mer ville jag skriva. Lite som det där gamla sportcitatet: "Ju mer jag tränar, desto mer tur verkar jag ha". <br />
<br />
Jag anser mig vara en väldigt målinriktad och resultatorienterad person. Jag hävdar att jag är proaktiv och uthållig. Jag har på två år lärt mig en hel del om passiva inkomster, om investeringar och aktier. Jag har visioner för ett år, fem år och tio år noggrant uppradade i både bild och skrift (samt inpräntat i hjärnan). <br />
Och så är det facebook, alla meningslösa mobilspel, alla tv-serier som i bästa fall ger mig mer kunskap i vad mina gamla arbetskompisar äter för mat på juldagen. Om jag bara kunde ta all tid jag la på sådant och istället koncentrerade mig på att vara en bra fru och uppfyllde mina drömmar skulle nog min frustration vara betydligt mildare. <br />
<br />
Hade det varit i USA hade jag kunnat stämma facebook. Nu får jag nog göra som alla andra svenskar och skriva ett bittert inlägg på skaparen av candy crash saga's facebooksida och hoppas få lite energi av alla likes som trillar in. Att ta mitt ansvar och köra en vit-social-media-månad är förstås inte att tänka på. <br />
<br />
Vad lägger du din tid på? Tycker du att sociala medier fyller en funktion i ditt liv? Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-58915506964581899092012-12-22T20:59:00.001+01:002012-12-22T20:59:44.151+01:00Kontant eller kort?Jag har jobbat på ganska många orter i Sthlm. Även på några mindre orter i det avlånga landet lagom. Många säger att det inte skiljer så mycket mellan kunderna, att det bara är hur vi ser på människor som sätter prägeln på hur de uppfattas. Ändå tror jag inte att det är helt sant. <br />
<br />
I "rika" områden, som Täby märkte jag att man många gånger har ett krav på snabbare, mer omedelbar service. Okunskap eller tveksamma svar skapar mycket irritation och likså köer, oavsett hur korta de kan vara. Argumentationer sker på företagsledningsnivå, dvs. om man inte får som man vill kontaktar man direkt huvudkontoret. <br />
<br />
I förorten där jag jobbar nu har man en betydligt högre toleransnivå för köer generellt. Inte en enda gång har en person kommit fram till mig och klagat på att köerna har varit för långa. Argumentationerna sker i butik, ibland högljutt, men inte ofta ringer man ledningen. Mer ytterligheter, dvs. antingen supertrevliga kunder eller jätteotrevliga. <br />
<br />
Det är farligt att generalisera, jag vet det, och visst finns det undantag från båda sidor. Ändå är det för markant skillnad för att det ska vara en tolkningsfråga från min sida. Hur som helst är ju det viktigaste att kunderna är nöjda och att jag får ett trevligt bemötande när jag är trevlig vilket självfallet inte är någon skillnad oavsett om man har en invandrarbakgrund/etnisk svensk, är höginkomsttagare/låginkomsttagare, vart man bor o.s.v. <br />
<br />
Något som däremot fascinerar mig är hur man betalar på de olika orterna. I förorten är nästan en tredjedel av köpen kontanta, i de rikare områdena är det mindre än en femtedel kontantköp. Så är det hela tiden, året runt. Jag undrar vad det beror på?<br />
<br />
- Svarta pengar ligger när till hands att tänka på, men är det sant? Och om så vore fallet: står de verkligen för så stor del? Om de gör de, vilka jobb är det som finns i förorten som inte finns i t.ex. Täby?<br />
- Har man en annan relation till pengar beroende på vart man bor i Sthlm? Tar människor ut pengar i bankomaten för att sedan handla? Har relationen till pengar något med det ekonomiska välmåendet att göra? Om man har lite pengar att göra av med, har man då bättre kontroll om man har dem i handen? Frågorna kan göras hur många som helst. <br />
<br />
Jag fascineras av mönster och mänskliga beteenden, och särskilt nyfiken blir jag när det inte finns några raka eller enkla svar. <br />
<br />
Hur handlar du, med kort eller kontant? Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-26587198520194158442012-12-19T14:48:00.001+01:002012-12-19T14:48:05.726+01:00Tid eller pengar?Börsen tickar på i positiv jul-anda. Utom mitt lilla innehav av Ratos-aktier som föll tungt igår på grund av den minskande utdelningen. Ja, jag tycker det är vettigt att sänka, men det suger ju dessvärre på kort sikt. Ibland tror jag på min strategi, men det har varit ett par turbulenta år sedan jag började köpa aktier (under 2010) och då är det lättare att börja tveka. Ändå tror jag på mig själv, på informationen jag har läst mig till i alla böcker, på alla bloggar, communitys och den strategi jag tagit fram för mig själv. <br />
<br />
Om det inte är möjligt att ha kakan och äta den så tycker jag att någon borde uppfinna en som förökar sig själv. Jag tycker inte man ska behöva välja mellan tid och pengar. Jag har ett ganska stort kontaktnät med människor som har helt olika förutsättningar. Jag känner höga chefer som alltid jobbar 60-70 timmars vecka och resande säljare och key-accounts som ligger över på hotell minst fyra dagar i veckan. De tjänar bra, har fina hus, bil och båt. På somrarna ser man dem på hamnkrogarna i sthlms skärgård där de odlar fler kontakter som kan gynna dem i deras yrkeskarriär. De har en avsevärt mycket högre lön än jag vilket behövs för att betala allt när de är lediga. <br />
<br />
På andra sidan har jag människor som pluggar i vuxen ålder, som antingen lever med nämnd man ovan (för det är oftast en man) och sitter hemma med barnen varje kväll. Själv. Deras fritid är mycket större, men också mycket ensam. <br />
Och för dem som inte har en höginkomstagare till partner så hopar sig andra bekymmer. Hur pengarna ska räcka till drömmarna. För vem har inte drömmar?<br />
<br />
Sedan har jag några få vänner som inspirerar mig. Ofta är de äldre och har gjort några bostadsklipp på 80-talet. Nu sitter de med små utgifter och kan välja att gå ner i tid för att resa. Eller vara lediga, ha tid för ett restaurangbesök på tu man hand sådär spontant mitt i veckan. De är nog egentligen inte smartare eller bättre på något sätt gentemot de ovan, men de har verkligen lagt ett fokus på att själva få det bra. Ibland är det bra att vara egoist. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-5818898621762935712012-12-17T23:04:00.003+01:002012-12-17T23:04:36.675+01:00Bakom disken i din lokala affär. Där står jag mest hela tiden i juletider. Ja, antingen är det jag eller någon annan av mina kollegor runt om i landet. Under jul är jag mest av allt säljare, vad det än står i arbetsbeskrivningen. Ledare verkar jag dock inte kunna låta bli att vara, jag försöker ha överblick över tejprullar, inslagningsdiskar, returer, personalens väl, kundernas väl, hur det kommer sig att en av mina anställda har varit borta på lagret i femton minuter, vad gör den där skumma farbrorn med dra-maten väskan bakom hyllan där borta? En påse till det?<br />
<br />
Det är ett skådespel varje dag att arbeta i butik. Julen är rolig för att dagarna flyger förbi, uppskattningen från förvirrade mor och far-föräldrar är enorm när de med famnen fylld med precis det som stod med spretiga kråkfötter på barnens önskelista kommer till kassan och lovordar mina duktiga säljare. Under julen är det mer okej med lite kö om man har en kassörska som glatt ropar: "Jag vet att det är lååång kö gott folk, men ni har tur, för jag är inte bara den trevligaste kassörskan i Sthlm, jag är den snabbaste också! Ha bara lite tålamod!" Och då ler de allra flesta och så får man en fin kommentar när de kommer fram (fast det är ganska uppenbart att jag varken är den trevligaste eller den snabbaste). På julen flirtar jag friskt med 70-åriga män och blinkar åt deras fruar som roat drar iväg med dem under armen, förhoppningsvis för en lugnande kopp varm choklad på ett trevligt fik någonstans. Häromdagen hade jag ett muslimskt par inne, varpå jag ser att de pratar med varandra. Till sist säger mannen tilll mig: "Min fru frågade om du verkligen var svensk, du som är så trevlig". Hemskt och ljuvligt att höra de orden. Jag kommer minnas dem länge<br />
<img height="311" id="il_fi" src="http://www.thekidswindow.co.uk/images/CMScontent/Image/Christmas_Present_2.jpg" style="padding-bottom: 8px; padding-right: 8px; padding-top: 8px;" width="400" /><br />
Men så finns baksidan. Barnen som lämnas själva i butiken trots att de inte är mer än några år gamla, föräldrarna som blir tagna för stöld när barnen är med. Alla nekade kort i kassan och svetten i människors panna när de försöker hitta en lösning och hela världen ser på. "Nekat köp" betyder alltid att det inte finns pengar på kortet. Vi försöker var finkänsliga och frågar om de har något annat kort (eller ett sms-lån sådär lite snabbt bara?) Farmodern som kommer in och inser att varje present hennes 6 barnbarn skrivit upp är dyrare än det hon tänkt lägga på alla julklappar tillsammans. Jag försöker hjälpa att hitta någon billigare, men ögonen tåras ändå över att inte räcka till. Presenterna som lämnas tillbaka oöppnade varje jul av åldringar för att "ingen kom och hälsade på. Det dök upp något annat." De som stinker sprit redan nu, en vecka innan jul. Barnen som desperat måste ha den senaste prylen för att det finns en klubb i skolan som man inte får vara med i om man inte har den. <br />
<br />
Vi köper inte så mycket till vår dotter. Det blir inga sms-lån, inga lån överhuvud taget för den delen. Jag har tidigare börjat spara några 100-lappar varje månad på ett present-konto, så det är väl det kontot som gapar tomt i januari. Istället har vi dyrare matkonto. <br />
<br />
Min drömjulklapp? Mer tid med min familj eller några spännande aktier med hög direktavkastning. Att får en present som genererar pengar till döden måste väl vara den bästa presenten? Läs även <a href="http://perpenning.blogspot.se/" target="_blank">Per Pennings</a> tankar om jul-hets. <br />
Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-22561885187869382572012-12-16T22:21:00.001+01:002012-12-16T22:21:13.602+01:00KontakterI fredags ringde jag upp en man som suttit i ledningen för flera stora banker i Sverige. En riktig gigant inom svenskt näringsliv. Numret hade min mamma bett om vid en middag med några släktingar för ett par veckor sedan. Det kanske bör tilläggas att vår släkt varken är fin eller förmögen eller högutbildad heller för den delen, utom för just denna gren i familjen. <br />
<br />
Motvilligt blir jag imponerad av framgångsrika människor. Inte för pengarna eller för att de vet hur man håller ett vinglas på rätt sätt eller för att de har både hushållerska och barnflicka. Nej, deras liv verkar så spännande, utmanande. Jag älskar spänning! Jag vill höra mer om hur de lever när de flyttar runt mellan USA, Luxenburg och Schweiz, om deras affärer och arbeten som verkar så spännande och fyllda av hisnande historier om stadsministrar på flygplan, om diskussionerna kring krigsländer o.s.v. <br />
<br />
Ändå kunde jag inte för mitt liv komma på vad jag skulle prata med denna man om nu när jag satt med telefonen i handen och ett sms med ett främmande telefonnummer på. Aktier? Investeringar? Nog kan jag en del om ekonomi vid det här laget, men mina investeringar är ju på en väldigt liten skala och handlar om privatekonomi. Jag har inga drömmar om den proffesionella ekonomiska världen. Skulle han ens ta sig tid att tala med mig? <br />
Jag skrev ett litet manus som handlade om investeringar och sedan den obligatoriska frågan som jag alltid frågar människor som jag inspireras av: Om du skulle rekomendera en bok, vilken skulle det vara?<br />
<br />
Oron var obefogad, för han verkade glad över mitt samtal. I tjugo minuter pratade vi nonstop om världsbild, valutor, aktier och annat smått och gott. Boken? Han kunde inte rekomendera en utan skulle sända mig en lista per mail. Jag tänker att jag ska ta alla chanser jag bara kan just nu. Kanske leder det ingen vart, men alltid lär jag mig något! Och kontakter är aldrig fel...<br />
<br />
Vilken bok skulle du rekomendera?Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-87034114062938781482012-12-16T07:10:00.002+01:002012-12-16T07:10:45.747+01:007 refuseringsbrev senare...De senaste månaderna har varit hektiska. Jag har jobbat mycket, ibland över 50-timmar i veckan. Det har varit tufft att vara småbarnsmamma, fru och ledare med ett sådant schema. Det beror mycket på att jag har tappat lusten. För visst är det väl så att om något är roligt kan man jobba hur mycket som helst och fortfarande längta till jobbet när man kommer hem på kvällen? Så brukade det iallafall vara för mig. <br />
<br />
Som när jag skrev mitt bokmanus. Jag jobbade heltid, var mamma på heltid, och ändå hann jag skriva en bok på kvällarna när vår dotter somnat. Och jag var inte ens trött (förrutom på morgnarna när jag suttit uppe och skrivit halva natten, men det är en annan sorts trötthet än den förlamande känslan av vanmakt jag känner nu). Att skriva den där boken har nog varit det dummaste jag gjort på många sätt, men samtidigt en av de sakerna jag aldrig kommer glömma, oavsett vad som händer. För vem vid sina sinnes fulla bruk lägger ner otaliga timmar på något som:<br />
<br />
- Inte garanterar någon inkomst över huvud taget<br />
- Inte är något du kan använda i ett CV för framtida jobb<br />
- Har oddsen emot sig (titta bara på statistiken över inskickade manus)<br />
<br />
Nåväl. Jag skickade in mitt manus. Första svaret kom efter fyra dagar, ett brev från ett förlag som inte tyckte manuset passade deras utgivningsform. Sedan har det löpt på, med 5 standardformuleringar där jag bara behövt läsa det första ordet för att få en klar bild av innebörden (Ordet var "tyvärr" för er som undrar). <br />
Men så i fredags kom ett låååångt mail. Från ett stort förlag. <br />
<br />
Så här skrev de: <br />
<span class="userContent">"Nu har vi på [förlaget] läst ditt manus och tycker det verkar kunna bli en riktigt spännande roman. Tyvärr kan vi inte anta boken i det skick manuset är i nu, MEN vi tycker att det finns så pass mycket som är bra att vi gärna vill läsa en omarbetad version för att fatta ett rättvisare beslut om boken"</span><br />
<span class="userContent"></span><br />
<span class="userContent">Följt av en hel radda med feedback, både positiv och negativ. </span><br />
<span class="userContent"></span><br />
<span class="userContent">Jag tycker det är fantastiskt. Jag vet, iallafall med hjärnan, att det här verkligen inte är några garantier, men jag har jublat inombords i tre dagar nu och skall såklart ta till mig kritiken utan tveksamheter och göra något bra av den. </span><br />
<span class="userContent"></span><br />
<span class="userContent">Så vad har hänt? Egentligen ingenting, men ändå har jag hittat lite mening igen. Energin ska jag använda till att jobba på de andra bitarna i mitt liv. </span>Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-76803885516760727142012-11-18T22:02:00.000+01:002012-11-18T22:02:00.500+01:00Gråa jättegranarJag älskar Sverige. Jag älskar de nästintill oändliga skogarna, fukten under kopiösa jättegranar, rådjuren med blänkande svärta till ögon, doftande mossa som mjukar upp kantiga klippor. <br />
Jag älskar även de ändlösa vyerna från gotlands kantstötta stränder, att hitta spår från de finurliga djur som skapat det som vi har idag.<br />
<br />
Men det Sverige som jag älskar allra mest är de ändlösa fjällen, doften av varm luft som möter kall, skog som övergår i doftande ris, bäckar som aldrig sinar och som osjälviskt förser dem som passerar av sin skörd. Jag älskar att sitta på en topp, gärna med min pappa vid min sida och andas in luften som alltid fyller en med energi men som också stjälper en i säng så snart solen försvunnit ned över den skogsklädda dalen. <br />
<div align="center">
<img height="250" id="il_fi" src="http://www.biogasportalen.se/~/media/Images/www_biogasportalen_se/BiogasISverigeOchVarlden/Biogaspotential/skog_web.ashx?mw=460" style="padding-bottom: 8px; padding-right: 8px; padding-top: 8px;" width="460" /></div>
Ibland tror jag att det inte är mer komplicerat än så. Och ändå så gör man tvärtemot hela tiden. För att för några veckor per år få en glimt av den där friheten. Kanske är det inte grönare på andra sidan, kanske är de där fjällen så underbara för att de ryms i min barndoms minnen, kanske är doften av skog förknippat med tider utan stress och kanske minns jag den där stranden på Gotland endast för att jag var med de människor jag älskar. <br />
<br />
Allting förändras, och med ålder kommer ansvar. Det går inte att sitta och dröna i en mossig urskog och njuta av stillheten hela livet. Hur skulle jag kunna utvecklas då? Ansvar har alltid kommit till mig, jag har aldrig kunnat värja mig riktigt. Kanske kan jag hitta ett sätt att få båda delarna. Livet är på väg mot ytterligheterna känns det som. Det brukar komma något gott ur det, men nålsögat kan vara tufft att ta sig igenom.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3194541302574421108.post-24840288997366001942012-11-07T14:14:00.003+01:002012-11-07T14:14:44.811+01:00OnsdagIdag är en sorgens dag. Jag har jobbat för mycket utan glädje och kroppen skriker på mig att sluta, sluta! Jag har ett tryck över bröstet, ont i magen, hjärnan lyckas aldrig vila, varken när jag är hemma eller borta. Borta är jag förresten mest hela tiden just nu. Som i en dimma. På jobbet när jag är hemma, hemma när jag är på jobbet. Och däremellan: då är allt som i ett vacum. <br />
<br />
Jobba för mycket med glädje verkar nästan vara omöjligt. Då är dagarna för korta och nätterna för långa. Jag har upplevt det många gånger och då har jag ändå jobbat betydligt mer än nu. 80-timmars veckor, utan rast och med människor jag respekterar och beundrar. Människor som påverkar mig att bli en bättre människa. <br />
<br />
Men inte nu. Nu inspireras jag inte av något. Ingen vänlig själ kan påverka mig i en positiv riktning. Jag saknar att prata med vuxna människor, jag drömmer om min dotters våta pussar. Och sedan blir jag trängd, känner panik för att inte bara få vara och skräck när jag bara är. För då kommer ångesten. <br />
<br />
Jag gör människor illa just nu när jag inte är den som alla förväntar sig att jag är -det är nackdelen med att vara sprudlande och social till vardags. Jag tänker att det kanske är straffet för att kunna känna den där genuina livsbejakande glädjen som får tårarna att spruta av lycka. Motsatsen: ett hål av svärta. <br />
<br />
Det värsta? Jag vet att det bara är jag själv som kan ta mig ut. Men jag är inte min egen bästa vän just nu. Och utanför skiner höstsolen förrädiskt över hustaken, men när man kommer ut är det bitande kallt och höstvindarna tar sig innanför kläderna precis som ångesten gör här hemma. <br />
<br />
Ändå är jag lycklig, när jag läser <a href="http://ikroppenmin.blogspot.se/" target="_blank">"I kroppen min"</a> blir jag rörd över hans kamp om att få leva lite till och tårarna sprutar för första gången på månader för någon annan än mig själv. Och jag tänker samma sak: är det hans straff för att han kunnat ta till sig allt det vackra i världen? Han målar hela sin blogg med vackra ord som kommer leva kvar långt längre än kroppen hans. Självklart kan det inte vara så. Det är bara orättvist ibland. Det enda han kan göra är att försöka leva lite till, det enda jag kan göra är att få ett slut på det här. <br />
Unknownnoreply@blogger.com2