Det enda du kan påverka är nuet.

Idag ska jag skriva om det som jag har absolut svårast för, nämligen Nuet. Alla de andra tids-zonerna har jag ganska lätt för. Som dåtiden: att ta min tillflykt till midsommar som barn, alla resor jag fått förmånen att åka på, roliga händelser på mitt jobb, den där sommaren när solen lyste hela tiden och jag var ledig. Bara ledig. Dåtiden är filosofi och tröst, den är det enda som aldrig kommer förändras. Men framtiden å andra sidan: så mycket drömmar som ryms i framtiden. I framtiden har lagom mycket tid för min familj, i framtiden åker jag till fler länder, har mer pengar, mindre stress och mer fritid. Utom när jag har ångest över den, för då verkar den nattsvart ogenomtränglig.
Nuet tillåter jag mig alldeles för sällan att njuta av. Ibland händer det dock, när jag är ledig med min familj och allting är så där familjeidylliskt som man drömde om innan man fick barn (ganska ofta faktiskt). När det är "fredagsmys" fastän det bara är tisdag. När jag snusar på min dotters nytvättade hår på morgonen innan jag går till jobbet. Utsikten från en bergsknalle någonstans i skogen. Men likväl: alldeles för sällan. Jag är en person som alltid är på väg någonstans.

På seminariet igår så berättade han att tiden mellan 30 och 50 känns som fem barnår. Jag kan ju inte säga om det är sant, men med tanke på hur fort det gått mellan 20 och 30 så verkar det rimligt. Kanske är det för att man fick njuta mer av nuet när man var liten. Fick och fick, det borde ju bara vara att ta tag i nuet. Egentligen, men världen rinner på så väldigt fort och även jag fokuserar mer på det jag inte har än det jag har fastän jag lär ut det motsatta.

Nuet är ju dock framtiden. Det du gör i nuet är ju också det du får i framtiden. Och nuet idag är dåtid imorgon. Därför är det konstigt att vi inte utnyttjar det mer. Att göra de små förändringarna idag, inte imorgon, för om tio år så står man där vid de drömmarna man hade en gång och förmodligen en solig och spännande dåtid längs vägen.
Så idag drömmer jag om mer nutid! (se, nu är jag där igen)