Det finns gott om exempel på vad avsaknad av fysisk beröring kan göra. Man tog en ap-ungar från sina mödrar vid födseln. Några fick ingen kontakt alls med sin mamma medan andra fick se dem genom en glasskiva utan kontakt. Åter andra fick då och då sticka in sin hand till mamman genom ett litet hål i glasskivan.
Alla apor fick bo i likadana burar och fick rikligt med mat från nappflaskor man sträckte in till dem på pinnar. Den första gruppen apor blev psykiskt och fysiskt skadade av experimentet. När de fick träffa sina mammor tillfrisknade de långsamt psykiskt, men aldrig fysiskt.
Den andra gruppen fick beteenderubbningar som höll i sig resten av livet.
Den tredje gruppen hade också underutvecklade hjärnor med permanenta skador.
Forskningen ovan har lett till något som kallas kängurumetoden som används för barn som fötts för tidigt. Att många äldrehem har en katt eller hund som kommer på besök är inte heller en slump. Beröring gör att vi mår bättre. Att vi överlever.
Psykiska strokes kanske är de som förekommer mest på en arbetsplats, men de kan också vara negativa (precis som slag är för fysiska). Att ge en mix av båda är att föredra, men ska man bara ge en är det positiva strokes som är bäst. Ändå gör många chefer precis tvärtom. "Rather catch people doing something right than something wrong" säger alltid min chef (jag vet att han har läst den där boken om späckhuggare en gång).
Att inte ge beröring eller feedback alls är dock det som är absolut sämst. Att inte bli sedd överhuvudtaget skadar oss mer än ris. Iallafall om experterna får orda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar