söndag 29 april 2012

Privatekonomi: tråkigt måste eller drömskapare?

Jag älskar ekonomi. Jag kan drömma mig bort med en minräknare i minst en timme, inte för siffrorna i sig utan för vad de potentiellt kan åstadkomma i mitt liv. Jag ska försöka förklara: så länge jag har pengar, helst på börsen där de så att säga "arbetar" genom att föröka sig själva, så kan jag köpa en hel massa saker i tanken.

Om jag har 100.000 så kan de ena dagen köpa en ny bil till mig, andra dagen kan jag åka till USA i en månad med min familj. Samma pengar är grunden till ett eget hus i Thailand eller varför inte tre månaders tjänstledighet med familjen. Visst, pengarna räcker inte om jag vill ha allt det där, men så länge jag inte spenderar dem finns fortfarande möjligheten kvar. Den dagen jag förbrukar dem så försvinner också möjligheten till det andra. Kanske är det det som gör att många rika människor drivs av själva pengarna och inte köper upp dem?

Jag tycker också om att varje månad så "köper" jag en timmes arbetstid med mina månadsinvesteringar. Dvs. direktavkastningen (den avkastningen jag får varje år i aktieutdelning) motsvarar en timmes arbetstid varje månad. Och inte bara det året: varje år i resten av mitt liv så länge företaget fortfarande finns kvar.

Jag älskar ekonomi och jag slukar allt jag kommer över i bokväg. Mitt mål är att ha en miljon kronor investerade inom 10 år.

Resten av mina mål en annan gång!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar