fredag 11 januari 2013

Bloggen: Äga min tid

Jag läser regelbundet ovanstående blogg med stort nöje, människor som kommit längre på sin väg mot ett mål som jag förstår och till och med delar ger mig stor glädje och avundsjuka på samma gång. Jag tror att ett visst mått av avundsjuka är bra, det sätter igång min tävlingsinstinkt och jävlar anamma. Människor utan ambitioner ger mig däremot ingenting generellt. Då menar jag såklart inte bara ambitioner som jag själv delar utan bara att man brinner för något. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen.

Andra verkar dock inte känna likadant inför avundsjuka och ambitioner. Jag läste inlägget "Hur ser din omgivning på dig" (du hittar det här) och kände verkligen igen mig. När man lever för att investera och spara så blir det ju lätt så att det man brinner för och pratar mest om är pengar och sparande. För mig är det inget fult att prata om pengar, det är ju min dröm och min hobby som på sikt ska vara ett sätt att leva. Jag skryter inte när jag pratar om pengar och sparande, men ofta är det taggarna utåt som gäller. Det som är märkligt är att om jag säger att jag lägger 100.000 kr på aktier så höjs det mer på ögonbrynen än om jag hade berättat att familjen köpt en ny SUV för 300.000.

Jag får också höra att vi "ska leva nu" och vara nöjda över det vi har. Märkligt nog kommer det ofta från de personerna som inte alls verkar speciellt nöjda med sin arbetssituation eller sitt ekonomiska läge. Jag är nöjd med det jag har, jag vill bara ha mer av allt det. För mig kvittar det med en fin bil eller andra statusprylar, men jag älskar att resa och vill gärna ha både tid och pengar att göra det framöver. För mig är det ingen stor uppoffring. Den enda uppoffringen är att prata statusprylar när ingen är intresserad av min extremt ovanliga hobby.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar