Att umgås med idioter

Kanske är du en sådan person som hurtigt slänger ur dig gamla klyshiga fraser som ”alla människor är lika värda”. Det är ett hedervärt uttryck som jag försöker påminna mig om varje dag. Självklart tycker jag att alla människor ska få mat på bordet, självklart borde alla få chansen att utbilda sig och leva med någon som de älskar .

 När jag tänker efter är det nog bara idioterna som inte är värda lika mycket som jag. Du vet vem jag menar: killen som kör över heldragen linje och tränger sig in före dig i bilkön. Mamman som skriker åt sina barn i matkön när de bara tittade på tuggummin som små änglar. Idioter kan också vara människor som inte röstar på samma parti som du, som slänger tuggummi på gatan och luktar vitlök på offentlig plats (jag menar, kom igen!) eller som äter kött från stackars försvarslösa djur som levt hela livet i en trång bur. Lapplisor ska vi inte prata om, tänk om de bara kunde ägna sig åt att bötfälla människor som kör över heldragen linje så kund vi hederliga människor få lite lugn och ro.

Faktum är att jag blir riktigt förbannad på hur många idioter det finns i världen. Tänk om fler kunde vara som jag. Jag slänger nästan alltid saker i papperskorgar, jag kör väldigt försiktigt utom när jag har en idiot framför mig som jag måste försöka köra om. Jag höjer bara rösten åt min dotter när hon har varit extra gnällig hela dagen. Dessutom har jag en vegetarisk dag i veckan. Parkeringsböter får jag bara när jag glömt ställa p-skivan och någon idiot till lapplisa har siktat in sig på att göra mitt liv till ett levande helvete.

Så här är de allra flesta människor jag möter. Vissa mer, andra mindre, men faktum är att jag aldrig mött någon som inte sett ner på andra människor i något sammanhang. En del är ALLTID omgivna av idioter. Människor som inte pratar ”rätt” språk, som inte förstår instruktioner, som ”bara står där”, som är lata. Eller så är de bara kort och gott så fula och dumma att personen ifråga blir irriterad bara av att se dem. Jag hoppas att du inte är en av dem. Skulle du vara det vet du dock garanterat inte om det och du är förmodligen chef. Ja, rent statistiskt alltså.

Jag har sagt det förr: jag älskar människor. Det betyder inte att jag ibland blir vansinnigt irriterad och ursinnig på ett urval av dem, men jag har ett mantra som går på repeat i mitt huvud när det händer:

1.

”Vad kan jag göra åt det?” Är svaret inget så låter jag det gå. Varför? Jag har viktigare saker att göra. Människor som inte själva vill förändras skall man inte lägga sin energi på. När jag säger det så menar jag även ältande sent på kvällen (vi kvinnor är experter på detta)

2.”Om jag kan göra något åt det, vilken energi kommer det ta av mig?” Nog skulle jag kunna köra efter den där bilen som sneddar in framför mig för att vinna en billängd, peka finger och tuta. Kanske kommer personen att inse att hen gjorde fel, men mest troligt är att jag förstärker personens dåliga beteende istället för att förändra det. Det finns nämligen en ganska stor risk att hen tycker att JAG är en idiot och därför gör precis tvärtom mot det jag försöker påpeka. Det är ganska enkel psykologi.

Ibland följer jag inte mina egna råd, ibland kokar jag och ältar, har fördomar och dömer (jag skäms för det men tror att om man är medveten om dem och jobbar mot dem så är man alltid ett steg närmare att minska sina fördomar) men ganska ofta lyckas jag fokusera på något positivt och sedan är den där historien precis vad det bör vara: en rolig historia eller ännu bättre en händelse som jag aldrig kommer minnas om fem år. Dessutom är det så dumt att irritera sig på en lukt, att irritera sig på någons språk etc. Håller du inte med?