lördag 26 januari 2013

Nu börjar jag blogga på nordnet!

Jag har fått möjligheten att fortsätta blogga på nordnetbloggen vilket självklart är en utmaning med tanke på att i stort sett alla mina nya bloggkollegor har en ekonomisk utbildning. Dock tror jag att jag kan tillföra något i sammanhanget och framförallt i ett privatekonomiskt perspektiv med både mjuka och hårda värden.

Till en början kommer jag att dubbelposta inläggen både här och där, men jag hoppas självklart att ni vill följa mig till min nya adress. Nordnet-bloggen kommer att ha en något mer ekonomisk inriktning av naturliga skäl medan denna blogg kommer behandla även ledarskap/personlig utveckling/coachning precis som innan.

Hoppas ni vii följa med!

tisdag 22 januari 2013

Kvällsnöje med en miniräknare

Det allra bästa med mina aktieinvesteringar är drömmen om vad jag skulle kunna göra med dem. Fördelen med att inte spendera pengarna är man alltid kan drömma sig bort, fundera över vad man skulle kunna göra -och sedan låta bli. Ibland är drömmen nästan lika bra som verkligheten.

Jag är likadan på flera områden i livet. Utlandsresor kan jag planera in i detalj, vad jag ska köpa på flygplatsen, vilka restauranger vi ska gå på, vart vi ska åka och vad vi ska shoppa när vi väl är där. Jag kan nästan känna smaken av en syrlig mojito på tungan, känna doften av hav och solbränd hud, känna solen stråla över bara armar och chocken när min kropp begravs i svalkande vatten.
När jag sedan kommer dit brukar det inte alls bli som jag planerat och det gör inget, för då får jag någonstans göra två resor för priset av en.

På lunchen finner jag därför stort nöje i att klicka fram miniräknaren på min telefon, fundera ut hur mycket pengar jag skulle kunna lägga undan och sedan räkna på hur ränta på ränta-effekten gör sitt jobb. På 20 år kan man, med endast 5% avkastning nästan fördubbla värdet på sina pengar utan att sätta in en krona. Sätter man in mer... ja då börjar vi prata riktigt stora pengar för nästan inget jobb alls och det är då man kan börja drömma stort. Riktigt stort.

måndag 21 januari 2013

Byggmax överraskar

Idag steg mina byggmax-aktier med 4,40% vilket gör att jag nu ligger på en ökning med 8% sedan jag köpte dem. Jag har stått lite i valet och kvalet om jag ska behålla aktien med tanke på alla insiders som sålt av enorma poster men bestämde mig dock för att behålla dem med bakgrund av att jag sålde av en liten post i loomis med liten vinst för att jag tyckte att den inte hade den potentialen jag trodde från början. Nu ligger aktien på en 16% ökning som hade varit fin i min lågkonjuktur-sargade portfölj.
Jag valde aktien från början för att jag gillar affärsidén, valet av produkter och så hade den en ganska bra direktavkastning, bra finanser och lågt P/E-tal.

Nåväl, trots en sänkning på 6% i försäljning så gick den alltså upp idag. Det är 50/50 i behåll respektive sälj från experterna, men nu sitter jag kvar med min lilla post. Detaljhandeln verkar alltid ta mest stryk under lågkonjunkturer så nästa företag i i min portfölj får komma från en annan sektor. Förhoppningsvis kan jag se fram mot en relativt fin utdelning till våren.

söndag 20 januari 2013

Att umgås med idioter


Kanske är du en sådan person som hurtigt slänger ur dig gamla klyshiga fraser som ”alla människor är lika värda”. Det är ett hedervärt uttryck som jag försöker påminna mig om varje dag. Självklart tycker jag att alla människor ska få mat på bordet, självklart borde alla få chansen att utbilda sig och leva med någon som de älskar .

 När jag tänker efter är det nog bara idioterna som inte är värda lika mycket som jag. Du vet vem jag menar: killen som kör över heldragen linje och tränger sig in före dig i bilkön. Mamman som skriker åt sina barn i matkön när de bara tittade på tuggummin som små änglar. Idioter kan också vara människor som inte röstar på samma parti som du, som slänger tuggummi på gatan och luktar vitlök på offentlig plats (jag menar, kom igen!) eller som äter kött från stackars försvarslösa djur som levt hela livet i en trång bur. Lapplisor ska vi inte prata om, tänk om de bara kunde ägna sig åt att bötfälla människor som kör över heldragen linje så kund vi hederliga människor få lite lugn och ro.

Faktum är att jag blir riktigt förbannad på hur många idioter det finns i världen. Tänk om fler kunde vara som jag. Jag slänger nästan alltid saker i papperskorgar, jag kör väldigt försiktigt utom när jag har en idiot framför mig som jag måste försöka köra om. Jag höjer bara rösten åt min dotter när hon har varit extra gnällig hela dagen. Dessutom har jag en vegetarisk dag i veckan. Parkeringsböter får jag bara när jag glömt ställa p-skivan och någon idiot till lapplisa har siktat in sig på att göra mitt liv till ett levande helvete.

Så här är de allra flesta människor jag möter. Vissa mer, andra mindre, men faktum är att jag aldrig mött någon som inte sett ner på andra människor i något sammanhang. En del är ALLTID omgivna av idioter. Människor som inte pratar ”rätt” språk, som inte förstår instruktioner, som ”bara står där”, som är lata. Eller så är de bara kort och gott så fula och dumma att personen ifråga blir irriterad bara av att se dem. Jag hoppas att du inte är en av dem. Skulle du vara det vet du dock garanterat inte om det och du är förmodligen chef. Ja, rent statistiskt alltså.

Jag har sagt det förr: jag älskar människor. Det betyder inte att jag ibland blir vansinnigt irriterad och ursinnig på ett urval av dem, men jag har ett mantra som går på repeat i mitt huvud när det händer:

1.
”Vad kan jag göra åt det?” Är svaret inget så låter jag det gå. Varför? Jag har viktigare saker att göra. Människor som inte själva vill förändras skall man inte lägga sin energi på. När jag säger det så menar jag även ältande sent på kvällen (vi kvinnor är experter på detta)

2.”Om jag kan göra något åt det, vilken energi kommer det ta av mig?” Nog skulle jag kunna köra efter den där bilen som sneddar in framför mig för att vinna en billängd, peka finger och tuta. Kanske kommer personen att inse att hen gjorde fel, men mest troligt är att jag förstärker personens dåliga beteende istället för att förändra det. Det finns nämligen en ganska stor risk att hen tycker att JAG är en idiot och därför gör precis tvärtom mot det jag försöker påpeka. Det är ganska enkel psykologi.

Ibland följer jag inte mina egna råd, ibland kokar jag och ältar, har fördomar och dömer (jag skäms för det men tror att om man är medveten om dem och jobbar mot dem så är man alltid ett steg närmare att minska sina fördomar) men ganska ofta lyckas jag fokusera på något positivt och sedan är den där historien precis vad det bör vara: en rolig historia eller ännu bättre en händelse som jag aldrig kommer minnas om fem år. Dessutom är det så dumt att irritera sig på en lukt, att irritera sig på någons språk etc. Håller du inte med?

Fult att ta emot hjälp i Sverige

Det är säkert inte något som är typiskt svenskt, men jag märker hur ovilliga människor är att ta emot hjälp när det erbjuds dem. Jag tänker inte i första hand på pengar utan på tjänster som när någon erbjuder sig att hjälpa till med ett CV, med att utbilda i något som är svårt, att berätta sina framgångsrecept oavsett vilket plan i livet man är på.

Jag undrar hur det kommer sig. Jag har erbjudit mig att hjälpa personer jag känner med saker som jag är ganska bra på och som jag hanterar i mitt arbete dagligen, t.ex. arbetsansökningar och CV'n, Kanske tycker de att jag är förmer än dem. Det är synd i sånt fall, för jag hade kastat mig över den person som ville hjälpa mig med ett CV när jag var 19.

Själv letar jag efter en coach som kan hjälpa mig dit jag vill. Någon som jag ser upp till och som kommit längre än jag mot miljonerna och personlig utveckling. Till dess använder jag flera människor som inspirerar mig. Jag mailar och står i, ställer frågor och hoppas att jag lär mig något.

Jag gjorde ett excell-ark över 2013 idag, det ser okej ut även om vi har många "hål" att stoppa pengarna i. Som det ser ut nu sitter vi på ett lån på vår bostad, lån på en liten bil och sedan sparar jag ju till en utbildning i ledarskap/coachning. Aktierna ska ju också upp med drygt 75% vilket kräver att jag lägger in en hel del själv för att ligga i fas med planen. Dock känns det roligt när jag tittar på slutraden i mitt ark, minst 135000:- lägger vi på buffertar/aktier/amortering/utbildning nästa år. Får jag bonus ökar summan drastiskt på aktiesidan. Vi har lång väg kvar, men det känns roligt att vi åtminstone inte börjar med stora konsumtionslån. Jag längtar tills avkastningen på aktierna påverkar den totala ökningen märkbart.

lördag 19 januari 2013

Youtube

Igår skrev jag om alla trevliga videor på youtube som faktiskt kan lära ut något (och nej, funny Babies fungerar inte).
Theresa Behenna är dock en rivig tant som både är rolig och faktiskt har något att säga. Är du en äldre dam med förkärlek för Florida och glamour kommer du att älska henne, annars är hon bara underhållande. Mycket nöje med detta korta inlägg som får bli mitt bidrag till lördagen.

fredag 18 januari 2013

En vanlig dag

"Jag har inte tid". Så har många anställda sagt till mig genom åren. Det har oftast handlat om människor som jag inte kunnat ge flera timmar eller tyvärr människor som jag behövt avsluta anställningen på av olika anledningar. Meningen ovan är svaret på en fråga som jag ställer ganska ofta: "Har du funderat på att söka ett annat jobb?" Den är helt igenom välmenad oavsett om medarbetaren har varit en klippa som borde få vara kvar men inte får plats i budgeten eller en person som inte har mognaden att jobba för mig eller företaget jag jobbar för.

Det här är alltså människor som jobbar 15 h eller mindre, som inte har några barn eller sjuka släktingar att ta hand om. Det är ett skämt i min öron. Jag hoppas att de bara inte vill svara att de är för deprimerade för att söka annat jobb. Var det så skulle jag åtminstone ha en viss förståelse, men att vara i 20-års åldern och inte ha tid, det är ett hån mot alla dubbelarbetande, ensamstående mammor som pluggar upp sina betyg på kvällarna när barnen somnat.

Så nästa gång när du inte har tid, fundera riktigt noga hur många minuter du lägger på facebook, tv-serier eller mobilappar.

Så här ser min dag ut:

06.30-07.30: vaknar tillsammans med min man, klär på A och äter frukost.
08 alt. 09: På plats på jobbet. Lyssnar på seminarium med Tony Robbins eller annan motivationstalare medan jag skurar butiken. Därpå sprättar jag pall (lyssnar på motivationstalare eller Thailändska som jag gärna vill kunna), hjälper kunder etc.
Kl. 12: Lunch: under lågsäsong upp till 45 min lunch, högsäsong ca. 10 min eller kortare. Läser en bok samtidigt som jag äter.
Kl. 15. Om jag slutar tidigt (två dagar/vecka) går jag och hämtar A på förskolan. Annars jobbar jag till 19.15 och tränar efteråt till 20.30.
Kl. 16: hemma med A. Själv, min man jobbar alltid till 20.00 när jag är ledig och tvärtom. Lagar mat och leker.
Kl. 19.30: Lagt A, tränar på träningscykeln, skriver på bloggen, skriver på boken, skriver på utbildning för jobbet, gör andra jobbsaker, städar. Jag hinner inte göra allt varje kväll men schemalägger oftast vad jag ska göra. När jag är ofokuserad går det oftast åt skogen här och hela kvällen går åt till candy crush saga...
Kl. 23.00-00 sover förhoppningsvis.

Fyra dagar per månad är vi lediga hela familjen. Den tiden värderar vi högre än något annat. Jag har inte heller tid, men det går på något sätt ändå.
Jag kan verkligen rekommendera youtube som en kanal för annat än "funny cute puppies", det finns massor av utmärkt material som är tillgängligt för alla med fri surf i telefonen och dessutom helt gratis.

torsdag 17 januari 2013

Snabbläsning, något för dig?

Bild från boktipset.se

Jag plöjer genom ett antal böcker per år. Oftast har jag flera på gång samtidigt (just nu är det "Awaken the giant within" av Tony Robbins, "Länge leve kapitalismen" av Urban Bäckström samt "Think like a billionere" av Donald Trump). Den sista har jag fastnat lite i tyvärr även om Mr. Trump är riktigt rolig emellanåt. Dessutom skriver jag ju på min egen bok samt en utbildningsfolder för företaget jag jobbar för. Oftast skriver jag även ner anteckningar på andra idéer som får ligga i dvala så länge. Och så hinner jag med några romaner också när hjärnan blir en liten oformlig klump av all fakta jag trycker in i den. Tony Robbins lär ha en vän som har sagt att hans pappa frågade honom varje dag vid middagsbordet: "Well son, what did you learn today?" Hade han inte lärt sig något fick han raskt springa och hämta uppslagsverket. Jag tilltalas av att göra samma sak i vår familj. Tänk vad härligt att hela tiden lära sig något nytt! Hur som, det blir mycket att hinna med för förrutom ovanstående är jag mamma, fru med heltidsarbete som alltid blir lite mer än just heltid. Det betyder att min tid för ovanstående finns efter klockan åtta på kvällen. 3 timmar för att nå mina drömmar.
Jag tycker det är fantastiskt hur mycket jag hinner på drygt tre timmar (ibland känns det som mycket mer än det jag gör på jobbet en hel dag). Men fakta är att tiden räcker inte till. Inte för att jag inte vill, men det tar stopp efter ett tag och autopiloten slår på och så finner jag mig själv stirrande in i en flimrande tv-skärm. Det är irriterande, för jag har bättre saker att använda min tid till än att kolla på dåliga tv-serier.
Lösning? Sova mindre (det här föreslår Donald Trump men killen ser ju inte direkt ut som hälsan själv) eller effektivisera mig. I nästan alla böcker jag läst om optimering, prioritering och personlig utveckling står samma sak: den bästa boken du någonsin kommer läsa är den om snabbläsning. Tre böcker i veckan skulle därmed inte vara ett problem för mig.

På något sätt är jag bara rädd att informationen helt skulle undgå min redan upphettade hjärna och att passionen med en god bok skulle gå förlorad (samt att jag skulle behöva ha 20 böcker med mig för två veckors semester vilket skulle göra att jag fick gå halvnaken på stranden i brist på ombyte).

Det kanske vore något ändå. Tänk vad mycket mer tid jag skulle ha till att blogga då. Bara det...

onsdag 16 januari 2013

Förutsättningarna för att bli rik

Jag föddes inte med guldsked i mun även om vi inte var en fattig familj. Mina föräldrar var inte höginkomsttagare även om min pappa jobbade natt och fick ut en del extra i tillägg. Mamma valde att arbeta som dagmamma och senare bytte hon till barnskötare. Jag hade en lycklig barndom, fylld av aktiviteter som inte kostade något eller lite. Jag minns besöken på Sthlms museum (som var gratis på den tiden), limpsmörgåsar på solvarma klippor efter lite hederlig grott-dykning tillsammans med pappa. Långa sagostunder nerkrypen under ett varmt täcke med mamma bredvid. En glass bredvid borgholms fästning på sommaren. Mina föräldrar la verkligen manken till för att jag skulle få uppleva det bästa i livet. Aktier och fonder visste jag att min farmor höll på med så när jag fick mitt första sommarjobb köpte jag 15 aktier i Hennes & Mauritz. När jag sålde dem 8 år senare och fick några 100-lappar emellan förstod jag fortfarande inte saken med passiv inkomst.

Min ekonomiska bildning speglade mångt och mycket det som mina föräldrar själva levde efter: vill man ha något får man spara till det. Lån tar man för att köpa ny bil eller bostad och bilen ska gå ett antal år innan man skaffar en ny. Man ska dessutom amortera på sina lån. Det var sunda råd och gjorde att mina föräldrar gradvis fick en bättre och bättre ekonomi. Jag gjorde samma sak, sparade 8000 kr varje månad till en lägenhet, tog körkort och sedan köpte jag en liten etta i förorten som jag fyllde med ärvda möbler. Gissa om jag var stolt! Så levde jag mitt liv när jag senare köpte en egen bil, köpte radhus, platt-tv och alla andra saker som man "ska" ha. Sparade. Spenderade. Sparade igen. Köpte en resa. Sparade. Köpte hus.

Så kom jag i kontakt med en person med ekonomisk bildning. Det blev vändningen för mig. Eftersom jag lätt blir passionerad när något inspirerar mig läste jag alla böcker jag kunde i ämnet, jag drömde om aktier och passiva inkomster, jag gjorde mig av med tidningspremunerationer, kapade kostnader i telefonabonnemangen, såg till att jag fick byta jobb så att jag sparade 1800:- i bensin varje månad. Bara av den enkla anledningen att jag sett vad ränta-på-ränta-effekten har för effekt på människor. Jag kanske inte växte upp i en rik familj, men det måste gå att skapa sin egen framgång. Hela världen är ju fylld av människor som inte haft "rätt" förutsättningar. Titta bara på aktiestinsen.

måndag 14 januari 2013

Sparkonto på nordnet

Jag försöker verkligen att köpa aktier vid nedgång och tjae...inte köpa när det gått upp i ett antal veckor som nu. Jag har ju en liten buy-and-hold strategi. Ändå är det ju så lätt att ryckas med i den allmäna glädjeyran på börsen. Fast jag vet inte riktigt vad det är som skett som kan motivera mina yra aktier att stappla uppåt så mycket som 18% på några månader.

Jag talade med en grekisk bekant häromdagen. Hans familj har det tufft, de hankar sig fram bäst de kan med ströjobb  och med de få familjemedlemmar som fortfarande har ett jobb. Politikerna är korrupta säger han och visar en lista på ett antal som flytt med pengar. Jag vet inte hur mycket som är sant, men förmodligen är det lättare att svindla bort pengar ju högre position man har och politikerna har ju inte visat sig på styva linan tidigare direkt. Fakta kvarstår ju dock: ingenting har hänt de senaste månaderna. USA ramlar snart över budgetkanten, Europa har en enda lång baksmälla och öst bromsar in sin produktion. Jag tänker att det kommer finnas många anledningar att misströsta de kommande åren även om börsen ser fin ut just nu. Om man bara har is i magen och satsar i företag som klarar sig ut på andra sidan.

Jag håller därför en liten pott med pengar i ett nyöppnat bankkonto på nordnet för att ha när ett köpläge uppenbarar sig. Kan jag hålla min nuvarande inkomst kommer jag vara miljonär om åtta år. Det kommer inte förändra livet, men det är ändå en milstolpe eftersom en vettig utdelning kommer ge mig mer än en månadslön varje år (eller 5 månaders betalda räkningar o mat om jag lever på den absolut lägsta nivån jag kan).

söndag 13 januari 2013

Dragon's Den

Jag sitter och kikar på TV över kanten på datorn och ser på alla entreprenörer som försöker få pengar av drakarna mot ett antal procent av företaget de lagt ner hela sin själ på. Jag undrar hur jag skulle vara om jag stod i en sådan situation. Påläst, definitivt nervös och passionerad.

Jag inbillar mig att det är en fördel att jag älskar både hårda och mjuka värden i mitt liv. Jag älskar ekonomi och den stabilitet den ger, jag kan underhålla mig själv i timmar med en miniräknare. Det är tryggt att 1+1 alltid blir 2. Det finns regler för pengar och ekonomi, och framförallt: det går alltid att mäta framgång inom ekonomi. Antingen är det röda siffror eller så är de svarta. Perfekt om man är en tävlingsmänniska som jag.

Mjuka värden är dock min stora passion i livet, det osäkra och äventyrliga. Människor, hur de fungerar: i det mänskliga intellektet är 1+1 aldrig samma sak, för det är så otroligt många parametrar som spelar in varje gång vi reagerar på någon eller något. Att försöka förstår hur människor fungerar, att "se" människor gör aldrig någon fullärd. Jag möter inte så många som drivs av både och, oftast är man stereotypen för en ekonom: resultatorienterad, detaljorienterad och organiserad. Eller så älskar man människor och är passionerad, vänlig och social.

Kanske finns min framtid i något som kräver både och av mig. Jag vill tro det.

fredag 11 januari 2013

Bloggen: Äga min tid

Jag läser regelbundet ovanstående blogg med stort nöje, människor som kommit längre på sin väg mot ett mål som jag förstår och till och med delar ger mig stor glädje och avundsjuka på samma gång. Jag tror att ett visst mått av avundsjuka är bra, det sätter igång min tävlingsinstinkt och jävlar anamma. Människor utan ambitioner ger mig däremot ingenting generellt. Då menar jag såklart inte bara ambitioner som jag själv delar utan bara att man brinner för något. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen.

Andra verkar dock inte känna likadant inför avundsjuka och ambitioner. Jag läste inlägget "Hur ser din omgivning på dig" (du hittar det här) och kände verkligen igen mig. När man lever för att investera och spara så blir det ju lätt så att det man brinner för och pratar mest om är pengar och sparande. För mig är det inget fult att prata om pengar, det är ju min dröm och min hobby som på sikt ska vara ett sätt att leva. Jag skryter inte när jag pratar om pengar och sparande, men ofta är det taggarna utåt som gäller. Det som är märkligt är att om jag säger att jag lägger 100.000 kr på aktier så höjs det mer på ögonbrynen än om jag hade berättat att familjen köpt en ny SUV för 300.000.

Jag får också höra att vi "ska leva nu" och vara nöjda över det vi har. Märkligt nog kommer det ofta från de personerna som inte alls verkar speciellt nöjda med sin arbetssituation eller sitt ekonomiska läge. Jag är nöjd med det jag har, jag vill bara ha mer av allt det. För mig kvittar det med en fin bil eller andra statusprylar, men jag älskar att resa och vill gärna ha både tid och pengar att göra det framöver. För mig är det ingen stor uppoffring. Den enda uppoffringen är att prata statusprylar när ingen är intresserad av min extremt ovanliga hobby.

lördag 5 januari 2013

Aktieuppgång

Det var drygt två år sedan jag började investera i aktier. Bakgrunden var ett seminarium med Charlie Söderberg som jag fått av en vän. Jag fastnade direkt för pratet om passiva inkomster, för mig kändes det inte som en uppoffring att ta en del av min inkomst och lägga undan för mitt framtida väl. Jag tror tyvärr att det inte kommer vara självklart att kunna gå i pension vid 65 när jag är gammal och jag vill inte vara beroende av staten för hur länge jag ska jobba. Jag tycker om tanken att ha en inkomst varje år som jag inte behöver jobba för (eller i alla fall inte speciellt mycket)

Jag har inga enorma summor undanlagda än så länge, avkastningen är fortfarande beroende av att jag sätter in pengar, men någon gång framöver kommer avkastningen varje år vara en större del än det jag sätter in.

Just nu glädjs jag över Industrivärden som ligger på +18% sedan inköp för lite mindre än ett år sedan.
Avkastningen lägger jag på att köpa nya aktier och de som kommit in på aktiekontot kommer inte heller ut därifrån, hade jag inte satt upp de tuffa reglerna skulle de inte kunna föröka sig så som de gjort.

torsdag 3 januari 2013

Att bli kvitt sina laster

Nytt år, nya möjligheter att arbeta med sig själv och sina laster. Låter inte så kul eller hur? Tycker inte jag heller. Ändå gnager det inom mig, min spegelbild, sättet jag reagerar på i vissa situationer, hur jag är som maka. Ja, så fortsätter det.

Nyligen har jag dock läst och reflekterat över det där med laster. Som träningen. Jag har varit en flitig gymkortsägare ska du veta. En sån där riktig guld-medlem av den enkla anledningen att jag nästan aldrig var där. Livet kom helt enkelt emellan för mina storslagna planer. Den här gången är det dock helt annorlunda. Jag förknippar inte längre träningen med smärta. Tvärtom faktiskt. Varför? På det nya gymmet har jag ett kombinerat sim-och gymkort. Efteråt badar jag alltid bastu och njuter av att få tänka på ingenting och att vara tyst. Mobilen ligger inlåst i skåpet och jag är borta från världen. Efteråt smörjer jag in mig med en creme från Thann som jag älskar.Jag har valt att aldrig använda den utom när jag tränat. Jag har alltså ersatt mitt dåliga beteende med något positivt. Det bästa av allt är att det dessutom är vetenskapligt bevisat att vi stärker våra nervtrådar i hjärnan genom ett upprepat sådant beteende, sk. neuroassociationer, vilket gör att det till slut blir ett måste för oss.

Med andra ord: istället för att fokusera på att sluta röka ska man ska man skapa en positiv känsla varje gång man vill ta en cigg och låter bli. Låter mycket roligare än massa masten över saker man inte får göra tycker jag.

tisdag 1 januari 2013

Skillnaden mellan föreställning och övertygelse

Två dagar innan nyårsafton gjorde jag till sist klart min inspirations-tavla. Eller mål-tavla är kanske ett per passande ord. Den står där i hallen, så att jag kan se den varje gång jag går ut genom dörren. Det är en blandning av bilder och text, och varje fyller sin funktion. Det får ta lite tid att uppnå den, för jag har ju ett helt liv på mig (hoppas jag), men jag måste också börja nu även om stegen är pyttesmå. Min måltavla är min övertygelse.

Tony Robbins skriver om skillnaden mellan föreställning och övertygelse. Säg att du har en föreställning om att våld är av ondo. Det är din ståndpunkt i alla diskussioner och det är svårt att få dig att tycka annorlunda. Om du däremot har en övertygelse att våld är av ondo engagerar du dig kanske i en organisation mot våld, du kanske tar ett obetalt jobb på en kvinnojour. Skillnaden mellan övertygelse och föreställning är alltså aktioner du knyter till det. Du gör något vilket också när det du tror på.

Ett något närmare exempel för många människor är det där med vikten/motion. De flesta människor har ju föreställningen om att det är bra för hälsan att vara vältränad och sund. Ändå är en stor del av befolkningen överviktig och ännu fler är "bara" otränade. Vi är inte övertygade om att göra något åt det.

Ska jag ha något nyårslöfte så är det att jobba mer med min övertygelse för det som står på min inspirationstavla. Det där med vikten är en sak. Andra tar lite mer tid att nå upp till och kräver fler steg.Som 300.000 i passiva inkomster varje år. Idag vet jag inte hur jag ska nå dit förrutom att fortsätta investera i aktier, men jag är övertygad om att det går, jag måste bara kämpa för en lösning och vara öppen för den när den kommer. Rädsla är nämligen min största bromskloss. Mer om det en annan gång.

Gott nytt övertygat 2013!