Det verkar så lätt... för alla andra.

Har du tänkt på hur många människors framgång verkar så enkel? Dessutom använder de sig av klyshiga uttryck som t.ex. " Det är bara att göra" eller "Vad är det värsta som kan hända?" Det värsta av allt är att alla uttryck ovan är sanna, för om det inte bara är att göra så gör man ju ingenting... Dessutom är svaret på frågan sällan att man dör, men å andra sidan kan det vara nog så illa att förlora sin bostad.

Det är klart att man slänger sig med sådana uttryck om man redan har lyckats, men måste defå allt att låta så enkelt? 

De går ut med högsta betyg i skolan (jag hade lätt för att lära), sedan går de och blir vd på ett toppföretag som yngsta någonsin (jag antar att jag hade rätt kvalifikationer), men det slutar inte där, samtidigt åker de jorden runt, driver ett eget företag men jobbar fyra dagar i veckan. 

Punkt.

Jag vill istället höra om alla de gånger de suttit hulkade av gråt i bilen av trötthet,  eller när alla blev magsjuka på den där fantastiska resan runt jorden. När de låtsats sova för att undvika närmanden från sin fru. Eller när de inser att de inte hunnit med att träffa sina vänner på ett halvår. Något man kan identifiera sig med. Är det inte större prestation att åstadkomma något genom smärta?  Är det ens möjligt att åstadkomma något utan den?

Den dagen jag blir föreläsare ska den heta något i stil med: "Att slå huvudet så många gånger väggen att det blir ett hål -en föreläsning om att misslyckas din väg till framgång"

Ps. Köpte färsk mynta igår pch förrutom att den är ett måste för världens godaste drink (mojito)  luktar den fantastiskt! Att trycka ner näsan i en sån växt är lycka för mig. Prova! Ds.

Privatekonomi: tråkigt måste eller drömskapare?

Jag älskar ekonomi. Jag kan drömma mig bort med en minräknare i minst en timme, inte för siffrorna i sig utan för vad de potentiellt kan åstadkomma i mitt liv. Jag ska försöka förklara: så länge jag har pengar, helst på börsen där de så att säga "arbetar" genom att föröka sig själva, så kan jag köpa en hel massa saker i tanken.

Om jag har 100.000 så kan de ena dagen köpa en ny bil till mig, andra dagen kan jag åka till USA i en månad med min familj. Samma pengar är grunden till ett eget hus i Thailand eller varför inte tre månaders tjänstledighet med familjen. Visst, pengarna räcker inte om jag vill ha allt det där, men så länge jag inte spenderar dem finns fortfarande möjligheten kvar. Den dagen jag förbrukar dem så försvinner också möjligheten till det andra. Kanske är det det som gör att många rika människor drivs av själva pengarna och inte köper upp dem?

Jag tycker också om att varje månad så "köper" jag en timmes arbetstid med mina månadsinvesteringar. Dvs. direktavkastningen (den avkastningen jag får varje år i aktieutdelning) motsvarar en timmes arbetstid varje månad. Och inte bara det året: varje år i resten av mitt liv så länge företaget fortfarande finns kvar.

Jag älskar ekonomi och jag slukar allt jag kommer över i bokväg. Mitt mål är att ha en miljon kronor investerade inom 10 år.

Resten av mina mål en annan gång!

Föreläsare

Anthony Robbins

Att lyssna på någon som föreläser om motivation, ledarskap eller bara visar en otrolig vilja att överleva är fantastiskt  tycker jag. Dock lägger jag väldigt sällan pengar på att gå på en föreläsning, inte för att jag inte tycker det är värt pengarna utan för att det lätt prioriteras bort som en onödig utgift. 

Ett alternativ för mig har varit youtube som faktiskt har en hel del klipp från stora föreläsare. Varje gång jag jobbar så sätter jag på en föreläsning medan jag dammsuger butiken (vi har ingen städare) och känner mig extremt glad och målmedveten efteråt. Kanske har du någon arbetsuppgift som är så monoton att du kan lyssna på en föreläsning VARJE morgon för inga pengar alls? 

En praktikant sa till mig senast i veckan: "Du är alltid så glad". Då sa jag att det inte var sant, men att jag alltid försökte vara positiv. Hon undrade vad jag menade, så jag försökte förklara: 

"Imorse gick jag upp och var tvungen att börja jobba två timmar för tidigt för att en i personalen hade semester. När jag sätter mig i bilen, som för övrigt har en trasig fläkt och är jättekall, för att åka till jobbet som normalt tar 1,5 timmar så inser jag att det har hänt en olycka och min färd tar 2 timmar vilket innebär att jag inte hinner äta frukost ordentligt. Vidare så ringer en i personalen och är sjuk och jag vet att vi inte har någon att ringa in. Alternativet är att ringa runt till andra butiker i två timmar eller ta beslutet att det inte är värt det och att vi klarar oss iallafall." Jag fortsatte: "Det var min morgon, jag vet också att eftersom jag jobbar 12 timmar idag så kommer min dotter sova när jag kommer hem vilket hon också gjorde när jag åkte imorse. Det är dessutom löning imorgon, men jag vet att den här månaden har jag så mycket räkningar att det bara räcker till mat eftersom vår diskmaskin gick sönder i förrgår." Hon såg lite rädd ut så jag skrattade och sa: "Jag har ett val, det har man alltid. Jag hade kunnat lösa allt det här med att ringa mig sjuk, jag hade kunnat tänka på allt som hade gått fel idag och låtit det gå ut över dig och mina anställda. Men då hade jag också varit lite längre bort från mina drömmar än jag var igår. Varje gång jag har en dålig dag är det ett steg tillbaka för mig. Det är i mitt största intresse att göra ett så bra jobb jag kan varje gång jag kommer hit för då får jag bra referenser den dag jag slutar, jag har lättare att få igenom ideer och när jag tycker något är verkligt fel så lyssnar man på vad jag har att säga." 

Jag är verkligen ingen övermänniska. Tvärtom. Som jag har skrivit i min profil är jag ganska medelmåttig. Men jag har drömmar som jag lever för att uppfylla. Det finns inget annat alternativ och tills jag har råd att gå på föreläsningarna live så lyssnar jag på motivatörer Anthony Robbins, Mia Törnblom etc. 

Ingen av dem vill dock kalla sig "coach". Anthony Robbins som är en stor koloss i världen inom den här världen säger att han är "The why guy, I'm the person who ask why you do the things you do" 

Jag tycker det är bra uttryckt. För egentligen finns det inget nytt i det de säger. Allt det där vet man ju om, men ändå gör man inget. Man har kvar samma vänner för att min borde, inte för att de får en att må bra, man jobbar kvar på samma ställe för att man inte vet vad man vill eller ännu värre: inte vågar. Varför? Är det värt att inte prova? 

Skytte!

Idag har jag och N varit på The Target och skjutit en hel del pistoler. Det är verkligen något som har varit på "min lista" att göra och faktiskt ganska prisvärt med tanke på vad många av mina andra drömmar kostar. Mer om dem i senare inlägg. Efter det hämtade vi upp vår dotter hos mina föräldrar och begav oss till gröna lund, vi hade nämligen fått fribiljetter inför årsöppnandet och roade oss så gott som gratis där inne. A som har hunnit fylla fyra hade fantastiskt roligt och det hade vi också. En MYCKET bra dag. Kändisarna duggade även tätt, Magnus Hedman, Henrik Schyffert, Börje Salming, Martina Haag och många fler. Jag är inte så kändisgalen, men det är ganska roligt att se om de ser "likadana" ut i verkligheten som på tv.

Upplevelser ger verkligen minnen för livet, ändå unnar man sig sällan sådant. Är inte det märkligt? Nu kan jag iallafall säga att jag skjutit samma pistol som Dirty Harry och Tackelberry i polisskolan. Kanske köper vi ut en luftpistol på landet och övar i sommar så jag kan glänsa nästa gång...

Varför vänta?

Fynd på ICA

Källa: balansekonomi

Jag börjar mitt första inlägg med en mycket rolig skylt som jag fick se idag men som säger ganska mycket om det jag jobbar med varje dag. Jag kan meddela att jag har köpt upp mig på ett lager och kommer att sälja dem ganska dyrt här på bloggen så småning om. Insikter är dyra... eller?