Bakom disken i din lokala affär.

Där står jag mest hela tiden i juletider. Ja, antingen är det jag eller någon annan av mina kollegor runt om i landet. Under jul är jag mest av allt säljare, vad det än står i arbetsbeskrivningen. Ledare verkar jag dock inte kunna låta bli att vara, jag försöker ha överblick över tejprullar, inslagningsdiskar, returer, personalens väl, kundernas väl, hur det kommer sig att en av mina anställda har varit borta på lagret i femton minuter, vad gör den där skumma farbrorn med dra-maten väskan bakom hyllan där borta? En påse till det?

Det är ett skådespel varje dag att arbeta i butik. Julen är rolig för att dagarna flyger förbi, uppskattningen från förvirrade mor och far-föräldrar är enorm när de med famnen fylld med precis det som stod med spretiga kråkfötter på barnens önskelista kommer till kassan och lovordar mina duktiga säljare. Under julen är det mer okej med lite kö om man har en kassörska som glatt ropar: "Jag vet att det är lååång kö gott folk, men ni har tur, för jag är inte bara den trevligaste kassörskan i Sthlm, jag är den snabbaste också! Ha bara lite tålamod!" Och då ler de allra flesta och så får man en fin kommentar när de kommer fram (fast det är ganska uppenbart att jag varken är den trevligaste eller den snabbaste). På julen flirtar jag friskt med 70-åriga män och blinkar åt deras fruar som roat drar iväg med dem under armen, förhoppningsvis för en lugnande kopp varm choklad på ett trevligt fik någonstans. Häromdagen hade jag ett muslimskt par inne, varpå jag ser att de pratar med varandra. Till sist säger mannen tilll mig: "Min fru frågade om du verkligen var svensk, du som är så trevlig". Hemskt och ljuvligt att höra de orden. Jag kommer minnas dem länge

Men så finns baksidan. Barnen som lämnas själva i butiken trots att de inte är mer än några år gamla, föräldrarna som blir tagna för stöld när barnen är med. Alla nekade kort i kassan och svetten i människors panna när de försöker hitta en lösning och hela världen ser på. "Nekat köp" betyder alltid att det inte finns pengar på kortet. Vi försöker var finkänsliga och frågar om de har något annat kort (eller ett sms-lån sådär lite snabbt bara?) Farmodern som kommer in och inser att varje present hennes 6 barnbarn skrivit upp är dyrare än det hon tänkt lägga på alla julklappar tillsammans. Jag försöker hjälpa att hitta någon billigare, men ögonen tåras ändå över att inte räcka till. Presenterna som lämnas tillbaka oöppnade varje jul av åldringar för att "ingen kom och hälsade på. Det dök upp något annat." De som stinker sprit redan nu, en vecka innan jul. Barnen som desperat måste ha den senaste prylen för att det finns en klubb i skolan som man inte får vara med i om man inte har den.

Vi köper inte så mycket till vår dotter. Det blir inga sms-lån, inga lån överhuvud taget för den delen. Jag har tidigare börjat spara några 100-lappar varje månad på ett present-konto, så det är väl det kontot som gapar tomt i januari. Istället har vi dyrare matkonto.

Min drömjulklapp? Mer tid med min familj eller några spännande aktier med hög direktavkastning. Att får en present som genererar pengar till döden måste väl vara den bästa presenten? Läs även Per Pennings tankar om jul-hets.