Granatäpple!

Bild från wikipedia
 

Nu är det säsong för granatäpplen igen, denna superfrukt som är omöjlig att äta på ett vettigt sätt. Jag tycker dock om den lilla ritual som krävs för att få i sig de syrliga kärnorna och så känns det bra att den är så nyttig. Överhuvud taget charmas  jag av sådan som får ta lite tid. Egentligen tycker jag att all mat ska ätas långsamt i en trevlig miljö, men tyvärr blir det ju sällan så. Andra trevliga traditioner tycker jag är english afternoontea eller te-kulturen i öst-asiatiska länder. Ingen stress där inte!

Idag har jag tagit med mig jobbet hem, måste rekrytera en till person eftersom en annan person sagt upp sig på min inrådan så kvällens jobb kommer bestå i att läsa en hel massa CV'n av olika karraktär. Rekrytering är för övrigt något som alltid går för snabbt och ibland blir resultatet därefter också,  med tanke på hur mycket tid och pengar företaget lägger ned så borde det få ta mer plats. Som ett granatäpple eller en omsorgsfullt tillagad kopp med te.