Det är vägen som är mödan värd

Jag hoppas att Karin Boye hann leva efter de orden innan hon gick bort, olycklig får man anta men definitivt beslutsam om att så att säga ända sitt öde.

Nu är det många månader sedan jag sist skrev något, men ett vänligt inlägg kan göra stor skillnad så därför ger jag mig nu i kast med min älskade blogg än en gång (tack för det inlägget Elisabeth). Hoppas att det finns några hängivna läsare därute som har stått ut med min långa frånvaro.

Hur som helst, precis som Karin Boye är jag besluten att ända mitt liv som det ser ut nu, men inte på samma destruktiva sätt som hon gjorde. För jag älskar livet, jag älskar detaljerna i livet, som en härlig höstdag, en ledig helg med familjen men framförallt nya utmaningar. Jag älskar att sätta mål och sedan uppfylla dem, både i stort och i det lilla!

Jag har en bok där jag skriver ner saker som jag vill ha, det kan vara ett sånt där utomhus-spa, mer tid med familjen o.s.v. eller mindre saker som en fin blomma i en trädgårdstidning, en fiffig stekspade eller nya sängkläder. Nu har jag uppfyllt ett av mina mål: att  byta till ett jobb närmare min bostad och vilken skillnad det är! Jag hinner faktiskt träffa min dotter varje dag, även de dagar jag slutar sent, jag kan jobba längre men hämta tidigare. Jag kan vara mer tillgänglig för mitt arbete eftersom det bara är att "svänga förbi". Det är lycka! Frågan är bara om jag hade varit lika lycklig om jag alltid hade jobbat nära hemmet? Förmodligen inte. Dessutom har jag samma lön som innan men mer pengar i fickan eftersom bensinkostnaden minskade drastiskt.

Parallellt med mitt jobb så har jag fått ett sidoprojekt från företaget som glädjer mig mycket och utmanar mig till max. Mer om det under hösten. För er som läst innan fortsätter jag att sätta undan pengar varje månad för att kunna skapa mig passiva inkomster för framtiden. Jag letar aktivt efter investeringar som ger mig pengar på sidan om med minimal arbetsinsats.
Vi hörs snart igen!