Det är säkert inte något som är typiskt svenskt, men jag märker hur ovilliga människor är att ta emot hjälp när det erbjuds dem. Jag tänker inte i första hand på pengar utan på tjänster som när någon erbjuder sig att hjälpa till med ett CV, med att utbilda i något som är svårt, att berätta sina framgångsrecept oavsett vilket plan i livet man är på.
Jag undrar hur det kommer sig. Jag har erbjudit mig att hjälpa personer jag känner med saker som jag är ganska bra på och som jag hanterar i mitt arbete dagligen, t.ex. arbetsansökningar och CV'n, Kanske tycker de att jag är förmer än dem. Det är synd i sånt fall, för jag hade kastat mig över den person som ville hjälpa mig med ett CV när jag var 19.
Själv letar jag efter en coach som kan hjälpa mig dit jag vill. Någon som jag ser upp till och som kommit längre än jag mot miljonerna och personlig utveckling. Till dess använder jag flera människor som inspirerar mig. Jag mailar och står i, ställer frågor och hoppas att jag lär mig något.
Jag gjorde ett excell-ark över 2013 idag, det ser okej ut även om vi har många "hål" att stoppa pengarna i. Som det ser ut nu sitter vi på ett lån på vår bostad, lån på en liten bil och sedan sparar jag ju till en utbildning i ledarskap/coachning. Aktierna ska ju också upp med drygt 75% vilket kräver att jag lägger in en hel del själv för att ligga i fas med planen. Dock känns det roligt när jag tittar på slutraden i mitt ark, minst 135000:- lägger vi på buffertar/aktier/amortering/utbildning nästa år. Får jag bonus ökar summan drastiskt på aktiesidan. Vi har lång väg kvar, men det känns roligt att vi åtminstone inte börjar med stora konsumtionslån. Jag längtar tills avkastningen på aktierna påverkar den totala ökningen märkbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar