torsdag 14 juni 2012

Att vara chef är att alltid vara lite på jobbet.


Det är ett känsligt ämne. Men jag står fast vid det som står ovan. Det är inte så att jag inte kan koppla av när jag inte är på jobbet, men jag måste alltid finnas där. Nu menar jag inte de där banala frågorna som personalen inte kan lösa själv, för jag uppmuntrar dem så mycket jag bara kan till att ta egna initiativ. Jag menar att ibland är man den närmaste förebilden de har efter sina föräldrar. Ibland. Jag försöker inte höja mig själv till skyarna, men det verkar ligga lite i rollen att man får höra om alla hjärnspöken, om all ångest och alla rädslor som styr deras liv. Det är ett enormt förtroende.
Därför är jag på jobbet jämt. När jag är ute och dricker en öl tillsammans med företaget är jag i första hand chef och i andra hand partyprinsessa. Privat kan jag unna mig att dricka ett glas till en fredag kväll, men om man missar en chans när någon vill öppna sig så kanske dörren sluts för evigt.

Ändå har jag gjort missar med mina anställda, det ska gudarna veta. Fast det beror inte på alkohol.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar