Jag måste vara ärlig. Idag är det tomt i min hjärna. Jag lyssnade på Tony Robbins i morse på min youtube-kanal i brist på ideer om andra bra talare. Det var inspirerande och bra precis som vanligt, men jag kan för mitt liv inte minnas något av det han sa. Istället kretsar det mesta kring det mesta just nu. Det känns som det där nålsögat man måste pressa sig igenom innan man kommer ut med nya erfarenheter och framgångar på andra sidan. Vet du vad jag menar? Det är bara det att jag har känt så i ett halvår minst nu och det där nålsögat verkar snarare likna en ravin i grand canyon.
Mina aktier är på nya bottennivåer och jag läste att Soros (George är det tror jag) som likt en Dalai Lama för ekonomi predikar om Europas ekonomiska fall. Hua. Och andra ekonomiska bloggare säger att en rejäl krasch får alla uppleva under en livstid. Den senaste var för lite mer än 80 år sedan...
Visste du förresten att det tog P. Fisher (läromästaren till Warren Buffet) hela 12 år att gå plus på sina aktie-investeringar? Där kan man tala om att stå fast vid sina värderingar även när det blåste snålt... Men sedan blev han ju också rejält förmögen.
Just nu ligger jag här med en liten snusande sak som smackar i sömnen. Vi har en regel att när hennes pappa är borta på kurs får hon sova hos mig hela natten. Det slår allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar