I en uppförsbacke

I en uppförsbacke lönar det sig att ha bra kondition. Men jobbigt är det, oavsett om du cyklar Tour de France eller hemma i Svedala. Så är det ju med livets uppförsbackar också, man kan vara bättre rustad eller sämre rustad mentalt. Men jobbigt är det likväl.

Mina drömmar är mig allra närmast när det går uppför (eller säger man utför). Jag kikar in på Hemnet och drömmer om ett hus i Italien, en rostig cykel, lokalt vin och tryffeldoftande, färska pasta på ett fat. Mysiga marknader men frukt direkt från träden. Och sedan knarrar jag hem till min man och dotter som spelar spel på verandan....
Ibland har vi ett hus i Grekland, då har jag istället en liten flakmoppe som jag och N vinglar nedför berget med. Vi stannar till vid en taverna, äter en fantastisk grekisk sallad med en tzatsiki som verkar hämtad från de grekiska gudarna. På det en karaff rött som är kylskåpskallt (jag dricker alltid vin i mina drömmar, kanske dags att anmäla sig  till A.A. redan nu för att arbeta lite preventivt). På vägen hem plockar vi citroner från träden och sjunker ner i vår pool...

Ibland blir jag riktigt våghalsig (nu ska du få höra). Då söker jag på villor över åtta miljoner i Spanien eller Frankrike och fnyser åt planlösningen, läget och omgivningarna. Som att jag hade haft 12 miljoner att lägga på en liten (herr)gård redan idag. Men då och då så ser jag en pärla som jag skulle vilja ha råd med, en där vår stora säng med fladdrande takhimmel passar perfekt. Sängen? Nej, den har jag inte heller. Men en dag om det inte var så förbaskat mycket uppförsbackar hela tiden!