Konflikter

Idag hade jag en konflikt på jobbet. Jag blev jätteledsen av okänd anledning, för konflikter kan få mig att darra av vrede, men gråta, det gör jag sällan. Det har varit mycket just nu, den där dåliga självkänslan som anses vara kvinnlig har gjort sig påmind.
Hur som helst är konflikten löst, jag avslutar alltid de konflikter jag själv skapat så fort som möjligt, tycker inte om att låta dem gro. Det är dessutom en person jag respekterar mycket så det finns många anledningar att hålla sig väl med honom.
Jag har nästan skrivit klart boken, nu är jag rädd för att få ett nej. Jag har ett tillfälligt nytt jobb, nu är jag rädd att misslyckas. Jag har alltid trott att jag har ganska bra självkänsla, jag är en tävlingsmänniska men har alltid (okej oftast) kunnat gå när något inte varit värt att fightas för. Ändå vill jag bevisa mig själv, inte så mycket för andra utan för mig själv. Jag vill veta vad jag kan, jag mår bra när jag utvecklar mig själv. Just nu är jag frustrerad över all tid jag lägger ner på att komma framåt, men tålamodet att vänta tills äpplena har mognat infinner sig inte riktigt. Men målen, de ger jag inte upp i första taget. Bara små steg i taget... Jag hade ett sista medarbetarsamtal med en person i min butik idag. Jag ska inte gå in på detaljer eftersom det är konfidentiellt, men det är tufft att motivera någon som inte vill bli motiverad. Så vad gör man? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte, för ingen kurs jag gått på i ledarskap har kunnat svara på den frågan: Hur motiverar man någon som inte vill bli motiverad? Men jag har en teori. Jag tror att alla människor har drömmar. Och kan man få dem att nå sina drömmar privat så är det lättare att bryta upp från det som inte motiverar dem. Tyvärr är det ganska ensamt att motivera sig själv och jag blir ledsen när det är en person som jag verkligen bryr mig om.