Vissa drömmar kanske ska vara just det.

Jag växte upp med hund. En fantastisk golden retriver som var med oss överallt. Som fick äta vaniljpuck när vi andra åt 88:an på somrarna när vi var ute i skog och mark men som alltid fick gott om mortion. När jag var 13 gick hon bort, fast när jag tänker på henne blir jag fortfarande tårögd. En hund blir verkligen en riktig familjemedlem.

Jag skulle vilja ha en hund, skulle vilja att A fick växa upp med den glädjen jag fick uppleva. Men så är det ju det praktiska. måndag och fredag skulle den behöva gå på hunddagis. Och varannan onsdag. Det kanske skulle gå. Men att ha hund krockar med mina övriga drömmar. Att resa, se världen.

Vad gör man egentligen om drömmarna krockar? Det är svårare att skaffa hund än att skaffa barn. Ett barn får man ju ta med sig överallt.

Det kanske ska få vara en dröm trots allt. En mini-aussie skulle jag vilja ha dock.