Att skriva en bok

Jag har ett projekt som jag tror att jag har nämnt i förbifarten förr men just idag tyckte jag att de skulle få plats i ett eget inlägg. Jag håller på att skriva en bok. Jag både skäms och är märkligt stolt över den i någon sorts hatkärlek som förmodligen grundar sig i osäkerhet från min sida. Som det mesta jag gör och sliter med så är det här något jag var "tvungen att göra". Jag var tvungen att veta om jag kunde få den klar över huvud taget (för lång tid har det tagit) och jag var tvungen att se om jag skulle kunna få den utgiven. Blir den inte det så slipper jag att fundera på det och skulle den bli det så kan jag vara stolt över att ha min bok i bokhyllan. 

Det är en roman som jag misstänker kommer hamna på runt 260-300 sidor. Ingen tegelsten, men historien var helt enkelt så lång. Nu är jag ju långt från klar, jag är fortfarande i slutet och sedan ska jag läsa igenom hela boken ett par gånger innan jag eventuellt tar mod till mig och skickar in den. Jag har ganska gott självförtroende rörande andra saker, men just skrivandet är min svaga punkt. Det är lite naivt att prata om sitt skrivande, inte sant? Lite som att säga att man är med i ett band. Det är ingenting som ger så låga vuxenpoäng som att skriva en bok, men att få sin bok utgiven däremot är riktiga vuxenpoäng. Minst sagt förvirrande. Jag har inget emot att betraktas som barnslig, men naiv är inte ett epitet jag uppskattar.

Så, nu när ni vet det så kanske ni aldrig hör något mer om den, men oavsett utgången är det en framgång för mig. Att skriva en så lång fiktiv historia är en prestation för mig och en dröm jag haft sedan jag var liten.