Rädslor

Jag anses nog vara en ganska orädd person. Jag kan utan vidare avskeda en person, ta en fight,  hålla i maskar, ormar, spindlar etc. Jag är normalt höjdrädd och skulle säkert kunna hoppa fallskärm (dock inte helt frivilligt). Jag kan resa i länder där jag inte förstår språket, jag reser gärna med barn till hotell utan bamseklubb, jag har dykcert, har klättrat igenom sthlms största grottsystem och jag kan ställa mig upp inför 300 personer och hålla ett föredrag med bara lite handsvett. Jag har åkt bil i 200 blås och jag har byggt mitt eget vindskydd i skogen.

Ändå blir jag livrädd ibland. Att köra bil till en ny plats ger mig stora självan. Inte så mycket för trafiken utan för att jag är konstant rädd att komma försent. Jag hatar att rusa in på ett möte två minuter i och det kan förstöra hela min dag.Andra saker som skrämmer mig är prestationsbaserade miljöer eller långa resor utan min dotter. Vad vill jag säga med detta?
 Alla är rädda ibland. Men då hjälper det verkligen att utmana sig själv, gå utanför sin bekväma zon. För några år sedan hade det aldrig funnits i min värld att prata inför flera 100 personer, men idag är det ett av mina mål. Jag frågade mig helt enkelt vad det värsta som kunde hända var och det blev att kissa på sig inför alla. Eftersom jag inte lider av inkontinens verkade det dock ganska osannolikt så jag körde. Efteråt kom en kollega från en annan butik och sa att mina ord fått honom att rysa. Ganska häftigt va?