Hur bemöter du andra?

Handikapp är ett stort begrepp. Att vara handikappad kan innebära en mängd olika saker, men gemensamt för de flesta handikapp är att man oftast blir värderad negativt på grund av dem. Oavsett om ett handikapp innebär något så vanligt som ADHD eller handlar om en grav CP-skada så har de flesta sin egen tragiska historia att berätta.
Jag läste en artikel om en kvinna som satt i rullstol efter en olycka. Människor hade börjat prata bebisspråk med henne och när hennes man var med pratade människor med honom istället för henne, även om det var henne det gällde. Det måste vara oerhört kränkande och är säkert lika jobbigt som handikappet i sig. Vissa handikapp syns ju inte, jag tänker på dyslexi till exempel, men ändå är de allra flesta organisationer byggda på att man skall kunna skriva och stava. Insändare i tidningar med skrift -och stavfel får oftare påhopp för sin grammatik än för själva innehållet.
Jag tycker det är svårt att bemöta olika handikapp, jag tycker det är svårt att veta om jag ska fråga om någon i rullstol behöver hjälp att slå in ett paket för att inslagninsdisken är anpassad för stående människor. Jag vet inte om de blir kränkta av att jag erbjuder min hjälp eller om de uppskattar den. Det borde vara det senare, för de människor jag ser ner på erbjuder jag inte min hjälp till alls...

Hur som helst: det kan vara tänkvärt att tänka på att prata till personen med CP-skadan istället för assistenten. Om jag inte förstår vad han eller hon säger får dom väl tolka åt mig som att det vore ett språk jag inte förstår.

Med det sagt kommer här ytterligare en video på samma tema som igår. Den här killen är nog driftigare än de flesta av oss...

Idag är det mors dag. Det ska jag fira med världens bästa mamma och göra lite geocaching. Jag skriver mer och uppdaterar med bilder ikväll.